Mina fem. Vilka är dina?

I perioder har jag för mycket kontakt med personer som inte tycker så värst mycket om mig. Då är det lätt att bli förvirrad och osäker och undra om en kanske borde vara, tycka och finnas lite mindre. Därav den tysta bloggen. Men nu har jag fyllt på med händelser och personer som ger mer än de tar och känner återigen det där pirret i maggropen – av livet. Jag gillar att plocka ut några favoriter, stort som smått för att förstärka magpirret lite extra och mota undan det andra. Här är mina fem favoriter just nu. Vilka är dina?

DSC_0003 (3) (800x535)

Skållade mandlar i påse. VEM har tid att stå och förlösa alla femtielva mandlar som krävs för hela decembers glöggande?

DSC_0157 (2) (800x534)

Juleljusa fönster. Och tallkottsgirlang med glitter som barnen har plockat och tillverkat.

DSC_0196 (800x565)

Det stora i att kavla den första degen.

DSC_0555 (531x800)

Först skräcken i att upptäcka att allt har blivit alldeles för tyst och att sen hitta en liten person uppkrupen i sin säng, djupt försjunken i en bok.

DSC_0056 (2) (800x581)

Tomtegröt med saffran och russin. Med kanel och gräddig mjölk.

Varva ner med godnattsaga (som matchar årstiden?)

varva ner

Nattningen. En lugn stund. Då varvar vi ner. Slappnar av. Jo.

Kvällens godnattsaga blev hur som helst Mamma Mu och Kråkans jul. Det här med att läsa julsagor efter jul, hur ställer ni er till det? När jag var liten var det ganska förbjudet att läsa om vinter och tomtar under sommaren. De böckerna fick lugnt stå och samla damm fram till advent eller så. Och trots att jag inte alls kunde förstå det där då, har jag ändå fallit in i att neka sagor som inte riktigt matchar årstiden. Tills nu. Ikväll klev jag ut ur min lilla trånga box. Gick bananas. Blev vild och galen.

Varför inte läsa om julen i januari eller mitt i sommaren? För att det är elva månader till jul och en börjar längta så att det blir alldeles olidligt att vänta så länge? För att julen är så hemsk att en inte vill behöva tänka på den nu när vi just avklarat den? Nej. Med det resonemanget går det ju inte att läsa om, säg glädje, när en är ledsen, eller Afrikas djungler när en sitter på ett storstadskafé. Och halva poängen är, enligt mig, att läsa och drömma, fly bort, utforska andra verkligheter.

Men kanske är den här begränsningen bara något som förekommit hos mig. Lite som att jag gärna matchar min kaffekopp med känslan för dagen och ännu hellre med utstyrseln för dagen. (Ett fullt normalt beteende det med, eller?)