Ha! 1-0 till mig!

Jobbar jobbar jobbar just nu. Ibland kan det vara lite svårt att få till koncentrationen och disciplinen när jag jobbar hemifrån. Och nyligen ropade en kompis, med liknande arbetssituation, på hjälp just för att lyckas övervinna det där bekymret. Det är lite olika hur jag löser det. Men barnen underlättar helt klart och har gjort att jag genomgått någon slags mirakeltransformation i effektivitet. Det finns ju inte så många alternativ annat än att få klart vissa grejer innan jag ska iväg och hämta dem eller, när lilla barnet varit hemma, har jag varit tvungen att hinna klart innan hon vaknar. Men mitt nästan mest effektiva knep är nog, att som idag, göra allt tvärtom och lura mig själv. 1. Jag byter miljö, dvs flyttar hela långa vägen från kontorshörnan i vardagsrummet till köket. Kontorshörnan är just nu stökig. Minst sagt, vilket gör att den även har blivit avlastningsplats för alldeles för många andra intresseområden, som jag gärna plockar upp just då när det är det sista som bör göras. 2. Ännu viktigare är att byta dator, till en hopplöst långsam liten opretentiös modell, som jag dessutom inte har internetuppkopplat just nu. Sitter jag med den kan jag inte råka glida ut i cyberspace och gå vilse alldeles för länge i helt andra områden än de jag just nu bör engagera mig i. Mobilen som ligger intill kan visserligen vara ett hot, men det är inte lika stor risk att jag fastnar med den. 3. Det bästa av allt och det största lurendrejeriet, är beslutet att inte jobba, utan att bara börja kladda lite på en text. Lite smått. I alla enkelhet. Kanske kan det möjligen vara till hjälp sedan när jag om en stund ska ta tag i det. Och vips, så var det nästan klart. I alla fall ett första utkast. Det låter ju knäppt, men jag tror att det är prestationsångesten som ibland kan sätta krokben för mig. Och genom att tänka att jag inte ska prestera, så lurar jag den. Ha! Där fick den! 1-0 till mig. (Bortsett från den här lilla mikropausen då.)