Hopplöst är en underdrift. Herre jäklar för att laga mat i mysbyxor med halvtaskig resår i linningen och hungriga ungar, som bokstavligen hänger i ens byxben. För det där med ungar som hänger i byxben, är ett missvisande uttryck. Jag skulle vilja se det på riktigt. 10 kg barn som hänger och slänger. Det ställer lite krav på benklädnaden i fråga. Mysbyxor med halvtaskig resår i linningen, uppfyller inte de kraven. I verkligheten är byxorna, det enda som hänger – på sniskan och alldeles för snart vid knäna. Och möjligen nyfikna grannar, som hänger i fönstren och beskådar människan, som med full insyn i köket, hasar alltför många varv runt rummet med brallorna (nu vid anklarna) och händerna så fulla av kastruller och mjölkpaket, att hon hinner flascha underbyxorna för större delen av grannskapet innan maten står på bordet och barnen är serverade – och hon själv till slut hinner åtgärda det sekundära byxbesväret. Alltså, det här med att åsidosätta sig själv för sina barn, det tas ständigt till nya höjder.
Ms Octopussy
Ms Octopussy 