Fantasilösa och inskränkta barnrum

DSC_0409 (1024x688)

Clara Lidström, Underbara Clara, skrev så bra idag om hur det ju numera anses ganska självklart att vuxna män ska ta ansvar för hem och barn mm, men att många föräldrar ändå inte kan tänka sig att uppmuntra sina söner att leka med dockor eller leksaker associerade till hushållet – varpå pojken växer upp utan att ha fått öva på de delarna av livet. Jag kan bara hålla med i hennes resonemang. Såklart att alla barn ska få leka alla lekar och ha samma grund när de möter vuxenlivet. Det har inte fallit mig in att min son inte skulle få en leksaksspis. Vispa i grytor var i stort sett det enda han ville under sina första år, på eget initiativ. Men som jag har skrivit tidigare påverkas ju barnen mycket från olika håll och han har definitivt fått fler bilar i present från omgivningen, än min dotter, så jag försöker i viss mån kompensera detta hemma. Jag vill visserligen ge båda barnen tillgång till allt, men försöker samtidigt tänka lite extra på att stärka min son inom andra områden än de som uppmuntras när han är ”där ute” och får lära sig att leka superhjälte, krig och älska Bilar. Och tvärtom med min dotter.

Men sen är jag ju själv formad av gamla normer och för säkert in det omedvetet i mitt hem. Men en hjälp på vägen om en vill ge barnen tillgång till ”alla lekar” och att leka över könsgränserna, tror jag är gemensamt barnrum. Mina barn har varsin säng, men i övrigt har de LEKSAKER. Inte så mycket mina och dina. Några få saker är den enas, men i det stora hela är det saker att leka med, för den som vill. De kan bli osams om vem som ska ha duploklossarna, för att den ena HADE DEM NU, men det handlar sällan om mitt och ditt. Det tror jag är bra av flera anledningar. De lär sig att dela. De två, syskonen, är ett team – det är deras gemensamma saker, deras rum, det är de två tillsammans. Jag tror det är bra att de känner en samhörighet. Och de har fritt spelrum att leka med alla saker, bilar som dockor. Än så länge ser jag bara fördelar med det. Vi bor i en trea, så det finns ju fortfarande något rum att stänga in sig i om någon vill vara ifred, vilket jag också tror är viktigt.

Tidigare i år var vi på kalas hos en annan barnfamilj. Och jag blev väldigt förvånad över den extrema uppdelningen mellan barnens rum, en pojkes och en flickas. Det var verkligen BARA BILAR i det ena rummet och BARA PRINSESSOR i det andra. FANTASTILÖST! Jag vet ju att leksaksaffärerna ofta ser ut så, men jag trodde inte att sunda, moderna och tänkande familjer var så inskränkta att de delade upp det på det viset, allra minst för så små barn. Ja det kan hända att min son kommer ha ett enormt och ensidigt intresse för bilar och min dotter ett för prinsessor, men inte måste jag då låta hela deras rum präglas av enbart dessa intressen. Eller? Jag har också intresseområden och saker som jag bara älskar, men jag klär ju inte hela väggarna med dem för det. Okej, ja, jag har klätt mina väggar med diverse pojkband mm tidigare och mina barn kommer också få göra det om de vill, men när det handlar om så här små barn (mina är drygt 1,5 och 4,5), så har en ju som förälder fortfarande stora möjligheter att påverka inredningen. Det går ju att blanda in fler inslag än bilar även i ett rum för ett barn som älskar bilar. Jag tycker att det är viktigt att ge barnen fler källor till inspiration. Själv gillar jag att återanvända och tilltalas av  äldre och, som jag tycker, charmiga möbler och grejer, men det finns ju massor mångsidig, kreativ, häftig och fin barnrumsinredning även för den som vill köpa allt nytt. Sedan tror jag inte på att förbjuda något, men på att blanda. Jag önskade mig inget hellre än möbler från Ikea när jag var liten, sånt som alla andra hade, men inte vi. Och det ena behöver ju inte utesluta det andra. Dessutom går det fint att shoppa Ikea secondhand för miljöns skull, om en vill det.

Vovvaaaa heeeeej

Jag tycker att det händer så mycket med min 1,5-åring just nu. Jag hänger knappt med. Saker hon gör, ord hon säger, allt hon förstår och samspelet med storebror. Det är så häftigt att få vara med i allt det där. De minsta saker blir plötsligt spännande, världsomvälvande och känslostormande när en ser dem med ett litet barns blick. Just nu är Sagas kanske största fascination hundar. Hon vinkar och ropar efter dem på stan, hon vill titta och prata om dem i pekböcker, hon ser hundar i alltifrån hästar till kaniner och det mest frekvent använda ordet är gissningsvis ”vovvaaa!”. Så häromdagen fick hon en egen gosehund, som kan skälla, men med ganska behaglig ton tack och lov! Mjuk och liten är den. Stora gosedjur är oftast skräckinjagande. Hon välkomnade hunden med en blandning av nyfikenhet och osäkerhet. Efter en stund fick den lite ”mat” i en skål, men hon puttade bara fram skålen lite snabbt och ville inte ta i hunden. Var den levande eller på lek? Men idag övervann hon rädslan tillsammans med storebror. Just nu ska hon göra precis allt som han gör. Kanske inte bara nu, kanske alltid kommer vara så? Jag är så glad att de har varandra. Det är så jäkla fint hur de hittar trygghet tillsammans.

DSC_0140 (800x577)

Vilde gav instruktioner så hunden skulle skälla.

DSC_0141 (800x558)

Lätt som en plätt.

DSC_0147 (620x800)

Sen satt hon och pratade med hunden. Har sällan sett något sötare. ”Heeeej”, sa hon, med en sådan där extra mjuk och liten röst, som många vuxna använder när de pratar med bebisar.

DSC_0155 (800x593)

Helt klart ett av dagens bästa.

 

Som ett hejdundrandes kalas varje dag alltid

Finns det något som gör en dag mer fantastisk än att börja den med en nyvaken, rufsig och nybliven 1-åring i kalashatt? Det är antagligen det bästa nånsin. Jag har världens goaste ungar, nu 1 och 4 år. De finaste. De som gör varje dag till ett hejdundrandes kalas och som får ens hjärta att sprätta som färgglada och lyckliga fyrverkerier. (Här är några nyvakna 1-årsbilder från häromdagen.)

saga 1a (541x800)

Jamenvisst, en kalaspingla.

 

saga 1b (694x800)

Ljuset. Nybakta scones funkar lika bra som morgontårta för en liten som inte vet vad tårta är än.

 

saga 1c (800x535)

Bästa storebror blåser ut ljuset.

 

Syskonkärlek när den är som bäst

Jag älskar att de är två, att de har varandra, att ingen av dem nånsin kan vara helt ensam.

kramkalas 1 (800x583)

kramkalas 2 (800x563)

kramkalas3 (800x608)