Karmas lag

DSC_0011 (800x531)

Färsk mjölk. Inte alls någon färsk- och fräschgaranti.

Jag är världens sämsta. Jag har gett min unge sur mjölk till maten, i flera dagar. Och så gnällde jag över att hon envisades med att hälla ut den. Här kommer mina ursäkter: Hon formulerar inte så många ord än och jag själv dricker långt ifrån mjölk varje dag och stora barnet dricker inte mjölk och tydligen kan jag inte läsa datummärkningar.

Tvingade mig själv att dricka upp allt mitt thé med den skurna mjölken. Och dottern fortsätter nu att hälla ut allt hon serveras. Idag i mitt knä.

Rätt åt mig.

Men de borde ha mer effektiva datummärkningar för trötta föräldrar. Mjölkpaket som larmar med både ljus och ljud, är det verkligen för mycket begärt?!

Egotid

ny versionInget grötkladd här inte. Men det är en konst att kombinera detta med dejtande och småbarnskaos. Det är ju inget en får lära sig från start direkt. Det var ju inte som att det ingick i de heteronormativa, konservativa mamma-pappa-barnlekarna att ränna iväg och svira någon timme utan barn. Och definitivt inte med någon annan än barnafadern. Men mycket bättre såhär, i alla fall för min del. Och jisses så mycket roligare det blir att hänga med trollen när en har fått lite egentid. Bara det att få byta mjukisbrallorna mot något opraktiskt. Och att få lyssna på annat än ”Mamma Mu och Kråkan” en stund. Och att få äta en hel måltid utan att resa sig upp och byta en bajsblöja. Guld värt.

Häromdagens svarta: Spetstopp från H&M, trikåkjol (skönare än mysisbyxor) från Indiska, leggings från Twilfit (det bästa med strumpbyxor utan fötter, är att en kan välja valfri strumpläst, som jag som valde lagom präktiga ullstrumpor från Minimundus.se. Avskyr att frysa.).

Sådant som lyfter en ur skiten

Jag jobbar på med mina lösningar. Ibland leende, ibland ansträngt leende och ibland varvat med några svordomar. Jag har kanske inte hittat stora och världsomvälvande lösningar, men en hel drös av betydelsefulla vardagshändelser, som lyft mig flera meter ur dyngan. Somliga smarta idéer har jag kläckt själv efter en kopp kaffe och andra glädjesmulor har överraskande knackat på dörren.

  • Jag hittade en lösning med förskolan, som kommer bli så bra. Bara det att få gehör och känna att omvärlden gärna hjälper till att hitta sätt som funkar, kan få mig att böla en skvätt av tacksamhet.
  • Köpte jordnötssmör. Ekologiskt och lite crunchy. Galet gott. Har inte ätit jordnötssmör på flera år, men fick en smak hos en vän häromdagen och kom på att det är sådant som kan göra en lycklig i höstrusket.
  • Jag sov lite mer natten som var. Stora barnet fick en ny säng förra veckan, så han har velat sova där i stället för allihop i en hög som vi brukar. Så då nattade jag även lilla barnet i barnrummet. Och hon sov okej, men jag sov lätt som en fjäder och vaknade i panik så fort hon gnällde till det minsta i babyvakten. När vi sover alla i en hög, sover jag tungt som en sten, vaknar kanske omedvetet en halv sekund vid behov, men vaknar på riktigt gör jag bara om något barn verkligen kräver min uppmärksamhet och typ rycker hårtussar ur min kalufs. Och jag är beroende av min djupsömn. Ibland kanske jag bara hinner ligga i sängen någon timme och dessutom blir väckt då och då, men där emellan effektivitetssover jag på bästa sätt. Så jag lade ner det där med separata sovrum. Saga blev dessutom märkbart glad och lättad att få sova som vanligt. Alla nöjda.
  • När jag separerade och blev tv-lös, fick jag världens största tjock-tv av en vän. Mycket snällt. Nu hade den däremot gett upp. Jag kollar inte så mycket på tv, men gärna på film och har ingen vidare laptop. Och att sitta i kontorshörnan vid braiga datorn en lördagskväll är väl halvkul. Men, genast fick jag en ny (lika tjock) tjock-tv till skänks här i närheten. Hur snällt som helst! Den är däremot så tjock att jag är rädd att den skadat bilens stötdämpare eller något sånt efter transporten. Hur som helst, så hade jag kanske inte fattat hur tjock den var när jag skulle hämta den. Så plötsligt hade jag två enorma tjock-tv-problem. Ett inne och ett i bilen. Men igår släpade och lyfte och baxade och drog på mattor och stånkade och pustade min fina och underbara granne i dörren mitt emot, in den nya tv:n tillsammans med mig. Medan hennes dotter och kompis försökte roa min mycket besvärade 1,5-åring. Jag älskar min granne. Inte för att hon lyfter tv-apparater åt mig, men för att hon är så himla juste och för att hon bor en meter från min dörr. Goda grannar är verkligen guld värt. Och idag knackade en annan granne, som jag inte ens känner, på dörren och ville bära ut den andra gamla klenoden. Nu snackar vi inte en vanlig tjock-tv, utan en i elefantstorlek, så det kunde han såklart inte göra. Men då sprang han iväg för att hämta sin fru, som kom tillbaka med en liten knodd i bärsele. Så sagt och gjort, greppade vi alla tre, varav två av oss med ungar i bärselar, om åbäket och fick ut det till elektronikåtervinningen typ en mils promenad från mitt hus. Fatta vilka underbara grannar jag har. Dessutom fick både jag och 1,5-åringen varsin jämngammal grannkompis att hänga med framöver. Sådana där händelser, de kan lyfta mig från bottenvåningen upp till 10:an på en sekund.
  • Dessutom fick jag en dvd med tv:n. Min gamla hade också gett upp. Och häromdagen hittade jag hela Girls säsong 2 på Tradera (orkar inte vänta på svt och är värdelös på att passa tv-tider), som damp ner i brevlådan innan jag knappt han knäppa med fingrarna (älskar Tradera). Så i morgon kväll, när båda barnen sover hos sin pappa, ska jag gå på yoga och sen ska jag njuta av min nya tjocka tv. Låter det trist? Nej, jag lovar, det är allt annat än trist. Jag ser fram emot det, som om det vore ett spa i världsklass!
  • Och tack för allt pepp på facebook och här! Att inte vara ensam om att få psykbryt är guld värt. Mer pepp åt varandra och alla föräldrar!
DSC_0039 (800x544)

Här är den. Dyrgripen. Klenoden. Rariteten. Antikviteten.

 

Världens sämsta mamma?

Så kan det ju kännas.

Jag räcker inte till. Slits i tusen bitar. Barnen skriker efter mig. Jag skriker på dem. De är fantastiska. Jag är trött. Jag hinner inte med. Jag är så långt ifrån en superhjälte som en kan vara.

Och det stör mig att jag är mamma och inte pappa. För som mamma förväntas jag även göra tusenmiljoner fler saker, vilket driver mig till vansinne och hysteri. Kanske dags att checka in någonstans.

På spa, det vore najs.

Så kan det också vara en helt vanlig onsdag.

Med det sagt är det väl bara att bita ihop, komma igen och försöka hitta några smarta lösningar. Med ett leende? Sådär som mammor gör.

Vänliga hälsningar /Den trötta Bitterfittan

Hjälpas åt

Visst är det jag som förälder som har huvudansvaret för att hemmet och livet funkar och är tryggt och bra för barnen och mig, och jag vill att de ska känna sig 100 % trygga med att jag fixar det som är viktigt på det ena eller andra sättet. Men jag tycker också att det är viktigt att vi är ett team, att de får känna sig delaktiga och inte att de hjälper till hemma, utan att vi hjälps åt. Små språkskillnader där, men jag tror att det påverkar hur de upplever att göra saker hemma. När vi hjälps åt och alla känner att de har ett ansvar för hur vi har det, tror jag att det blir roligare att fixa grejer, än om de hjälper mig för att jag kräver det. Att de tycker att det är roligt kan ju såklart också bero på att de fortfarande är små och inte har förstått att en ”ska” tycka att tex städning är trist.

Stora barnet älskar att organisera och sortera och plocka och fixa. Och nu senaste tiden har även lilla barnet, helt på eget initiativ, börjat ta efter. Och hon gör verkligen en insats. Häromveckan hittade jag henne när hon plockade ner tvätt från torkställningen och samlade den i en hög. Sen när vi skulle lägga undan den, bad jag henne ge mig grejerna. Och då nöjde hon sig inte med att rafsa ihop och ge mig plaggen, utan gav mig en strumpa och letade sen aktivt, helt på eget bevåg, efter den tillhörande kompisstrumpan. Prydliga par skulle det vara. Nästan lite extremt kan jag tycka.

Och jag skryter inte, för jag tycker inte att det är något att skryta om. Det skulle verkligen inte spela mig någon roll om mina barn var helt ointresserade av att sortera strumporna. Men det är viktigt för mig att vi alla bryr oss om hur vi har det och känner ett ansvar för det – eftersom det innebär att var och en samtidigt har en känsla och vetskap om att en kan påverka sin egen tillvaro och i det långa loppet att en har makt över sitt liv. Kanske låter långsökt, men en ska ju börja någonstans. Och dessutom har jag inte så mycket tid att städa och hålla ordning, så om vi inte ska behöva vada fram genom stöket, måste vi hjälpas åt.

När vi skulle iväg i morse blev det däremot lite stressigt. Jag var övertygad om att jag hade tvättat massor av barnens strumpor, men hade jättesvårt att hitta några rena. Senare hittade jag däremot en prydlig hög i ett hörn, efter 1,5-åringen som tydligen sorterat lite tvätt innan frukosten.

DSC_0092 (800x515)

Kirra käket! Billigaste, nyttigaste och miljövänligaste veckan ever.

Ibland delar jag ju med mig av någon form av recept, men jag lagar sällan mat enligt recept, åtminstone inte till vardags när det mest handlar om att slänga ihop något snabbare än allas energi hinner sjunka i botten. Och det svåra till vardags tycker jag egentligen inte är själva matlagningen, utan att komma på vad en ska koka ihop för något. Ett enkelt knep är ju att öppna kylen och skafferiet och koka soppa på en spik. Lite så brukar jag göra. Tur att jag brukar storhandla när jag känner mig rik, så jag ofta hittar mer än en spik när jag letar!

Delar med mig av vad vi har vi tuggat på i veckan. Kanske kan det ge några nödidéer till någon annan stackare som står där helt lost mellan blodpuddingen och oxfilén på Ica en vanlig torsdag(snart).

Frukost: Havregrynsgröt – snabbt, billigare kan det knappast bli och med en skvätt grädde i på slutet av kokningen och äppelmos och mjölk till blir det riktigt gott. Den där gräddskvätten är grejen. En liten sked honung passar förresten jättebra att ha till i stället för sylt eller mos. Ge inte till barn under 1, men annars är det toppenbra nu när ungarna börjar få förskoleförkylningarna och hosta och hålla på. Men i morgon har jag lovat 4-åringen äggröra, torsdagslyx?

Middagarna: I söndags kokade jag alldeles för mycket gröna linser och eftersom jag vill bli bättre på att ta till vara på all mat, men inte vill frysa in grejer just nu, eftersom min frys är i akut behov av att tömmas och frostas av, så äter vi nu – gröna linser. Trist? Inte alls. Gröna linser är jättegott. Tjena, säger ni, inte varje dag en hel vecka. Men säg inte det! Först hade vi dem som tillbehör med sallad till en blomkål- och potatisgratäng med en massa vitlök. Sjukt gott och räckte så det blev över till både lunchlåda och ännu en middag. Bästa grejen att bara laga mat varannan dag i veckorna. Sen kokade jag ihop linser i en vegetarisk lasagne, också en hit och då smakade det inte ens linser, så det kändes inte som den upprepning det var. Nu har vi fortfarande linser kvar. Jag vet, jag kokade många linser. Hur som helst, de sista tänker jag nog mosa ihop med typ rivna morötter och zucchini och vitlök, fetaost, ett ägg som binder ihop och lite goda kryddor – och steka supergoda vegebiffar.

Sådär – billigaste, eventuellt hälsosammaste och miljövänligaste veckan ever. Och riktigt god!

Jag var vegetarian under massor år, men med graviditet och amning blev jag konstant utsvulten och drömde om blodiga biffar och bearnaiesås, så nu äter jag även det. Gärna. Men de där gröna åren har ju klart vidgat synfältet och fått gröna grejer att vara en naturlig del av maten för både mig och barnen. Bra tycker jag!

kött (800x528)

Gröna linser behöver inte ersätta, men kan ju komplettera det här. Ibland i alla fall. Testa vetja!

Det som göms i snö…

DSC_0144 (548x800)Tre timmar, fyra chokladbitar, fem ostkex och ett halvt glas vin, tog det mig att hitta den här fantastiska fåtöljen igår kväll. Alltså jag har haft den i ungefär ett år, men den har varit spårlöst försvunnen sedan i maj. Men under en tre timmar stor hög av ren, ovikt och tyvärr väldigt skrynklig tvätt återfann jag den äntligen. Ett mycket enkelt och prisvärt sätt att skaffa nygamla möbler på. Dessutom tillgodogjorde jag mig tre timmars allmänbildning genom att samtidigt kolla på dokumentärer om Stockholms historia, med en sådan där härlig speakerröst, som bara finns i gamla svartvita filmer. Filmkväll, allmänbildning, hushållsarbete och nytt möblemang i ett. Det kallar jag lyckad multitasking.

Piro1: Kissa. Prio2: Uträtta stordåd.

Prioritering. Grundbulten i livet här. Och då menar jag inte i första hand att unna mig en lugn afton i stället för att storstäda, utan på detaljnivå. Här snackar vi livsnödvändigheter. Varje kväll har jag en högst avancerad priolista inombords och vetskapen att minsta felsteg kan sluta med att jag får somna med schampo i håret, definitivt med oborstade tänder och i allra värsta fall hungrig mage och överfull kissblåsa. Skulle jag få för mig att lägga prio1-grejerna sist på listan och i stället typ sätta mig en stund på soffkanten och bläddra i en tidning, kan jag vara säker på att något kommer att inträffa som avbryter kvällens slapp- och slarv abrupt. Kanske ett amningsmaraton, en kräkkatastrof eller ett visserligen mysigt, men med schampo i håret nog så krävande ”MammaDuSkaLiggaPrecisEnMillimeterIntillMigHelaNattenFrånOchMedNU-scenario”.

Det fina i kråksången är att jag;

1. blivit bra på att prioritera(såklart).

2. blivit sjukt effektiv.

3. säkert har ådragit mig både hål i tänderna och en väl uttänjd urinblåsa efter alla gånger jag slarvat och ändå felprioriterat.

4. blivit rätt bra på det här med att känna efter och urskilja mina behov (sådant där en kan gå åratal i terapi för – vilket jag visserligen också gör – men här hemma har jag fått det som en superinjektion). Alltså för att lyckas numrera behoven rätt. Annars står en lätt där med ”Prio1 dricka vatten”, ”Prio2 kissa”. Och ATTANS, så fel det kan bli om en inte hann längre än till Prio1 och hällde i sig största glaset vatten. Ja som ni hör är det verkligen storartade planer jag har på mina listor.

5. genom att uppmärksamma varje liten grej jag gör, känns det som jag hunnit med SÅ MYCKET när jag i själva verket inte hunnit med något särskilt uppseendeväckande alls.

Ikväll har jag prickat av punkt efter punkt i en sådan rasande fart att jag gissningsvis måste närma mig att uträtta stordåd, rädda världen och uppnå en makalös karriär.

Om inget alltför oväntat inträffar kommer jag åtminstone gå och lägga mig tvagad och mätt och med tvätten ren och upphängd på tork(!) – dessutom har jag hunnit tvätta mig igenom berget av barnens sjukdomsbasiluskiga tvätt och äntligen nått fram till mina egna kläder. Jag har också hunnit placera min mobilladdare, ett vattenglas och en bra bok intill sängen(överlevnadskit nr1) och ätit två chokladbitar och konverserat en hel lång stund i telefonen och skrivit allt detta och torkat upp frukostgröten från golvet och middagsresterna från väggarna och kokat vatten för en kopp té(som jag kanske kanske kanske även kommer hinna dricka) och så har jag flyttat upp 4-åringen från golvet där han ”som enligt egen utsago Inte Alls Var Trött” hade somnat pladask över mjukdjuren och så har jag klappat flera gånger på 1-åringen som nu är inne i en febersjuka och sjukomgång nummer två under dessa två första semesterveckor.

Check check check check check och god natt dåra. Det sista är jag som inbiten nattuggla dessvärre sämst på att göra.