Lite allmänt tjatter. Och Hej Fredag!

Nu har det varit väldigt tyst här igen. Det är för att jag inte sover. Och då blir det mesta snabbt väldigt ostrukturerat och jag måste prioritera det viktigaste, som brödfödan och att försöka få på barnen rätt skor på rätt fötter. Ungefär. Till viss del kan jag skylla det på att jag har småbarn och ensamt ansvar, men inte fullt ut. Sömn är nog det jag är allra sämst på och har alltid varit. Redan när jag var liten låg jag och läste till 3 på nätterna. Jag vill inte säga att jag är en obotlig nattuggla, för jag tror att det går att påverka det mesta, men det är definitivt en del av livet där jag måste anstränga mig extra. Problemet är ju att jag ändå måste gå upp på morgonen med barnen och ofta även någon gång under de där timmarna jag faktiskt ligger i sängen. Dessutom vill jag ju gå upp. Jag vill ju hinna uppleva dagen.

Om jag fick bestämma, skulle jag alltid vara vaken. Det är så mycket jag vill göra och det känns så ineffektivt att sova. Och tråkigt. Men visst vet jag att man ofta blir mer effektiv och kan tänka klarare och arbeta smartare, om man har sovit ordentligt. Den känslan är ju fantastisk. Dessutom finns det ju hur mycket forskning som helst, som visar att sömn är livsviktigt. Jag tror att en stor del av att jag inte förmår hålla kloka sovtider under en längre period, är att jag trots allt tycks klara mig på ganska lite sömn. När det känns som att jag håller på att bli helt utbränd, kan en natts sömn räcka för att vända allt och jag har fått tillräcklig kraft att fortsätta på min ohälsosamma bana. Numera har jag ju ett par nätter i veckan utan barn när jag faktiskt kan få sova. Det gäller bara att jag är duktig nog att gå och lägga mig. För det är inte så att jag ligger vaken i sängen. Nej, jag sover som en död. Och blir jag inte väckt av barn eller klocka skulle jag gissningsvis kunna sova några dygn i sträck. Men jag ställer ju alltid klockan, för jag vill ju upp och äta frukost – jag älskar frukost. Kan det vara så att mitt största problem är att jag älskar livet så in i baljan att jag bara måste uppleva varje sekund av det?

Oj, så hälsosam jag låter. Nu skulle det vara lätt att få dåligt samvete, med tanke på alla härliga bloggar runt omkring med färgglada bilder på gröna smoothies och råsaftcentrifugerade juicer och sånt där. Men dåligt samvete är gissningsvis sämre för hälsan än sömnbrist, så jag försöker skippa det. Jag gillade ett citat som stället jag börjat yoga på lade ut på facebook häromdagen; ”Lord, give me coffee to change the things I can change, and wine to accept the things I can´t.” Nä, men ibland blir det för mycket alger och broccolidrinkar kan jag tycka. Men det kanske bara är ett dåligt sätt att försvara mina osunda vanor.

Idag ska jag inte på yoga, men jag ska till badhuset med en vän. Jag är uppväxt i simhallen. Jag älskar doften av klor. Var det inte så värdelöst för miljön, skulle jag gärna skura mitt hem med klorin. Men sedan jag slutade simma i sena tonåren har jag knappt simmat alls. Jag tycker att det kan vara svårt att göra något lagom mycket när man tidigare har gjort något så väldigt mycket. Men nu är jag i så dålig form att jag inte behöver få någon prestationsångest längre, utan kan nöja mig med att gå och motionssimma bland tanterna och skvallra i bastun. Tror jag. Det ska bli spännande att se hur det går. Bastandet tror jag i alla fall går fint.

Ha nu en fortsatt härlig fredag!

 

 

Host host

Någon som har en ofarlig, men effektiv mirakelkur mot hosta hos småbarn? Hon är stor nog att äta honung, men vill inte ha. Fler förslag mottages gärna!

Den dag jag vaknar utan någon annans snor och hosta i håret känns långt borta med ett 1,5-årigt förskolebarn att dela kudde med. Men det är väl sådant en kommer sakna sen, sägs det.

God?natt då.

 

Avslöjande: Skräckgenrens sanna inspiratör

Jag är ingen skräckfilmsfantast, tvärtom. Men jag hann ju se ett gäng i tonåren, om så bara för att få hångla. Och den återkommande grejen i läskiga filmer är väl det där monstret, som slås till marken, men gång på gång på gång reser sig upp. Hur en tror att det lyckliga slutet är nära, men så syns den rysliga besten för tusende gången resa sig ur skuggorna – och så är kampen igång på nytt.

Och ikväll kom jag på var den urspungliga idén till det där måste komma ifrån.

Trumvirrrrrrvel…… Ja, ni gissade rätt! Från nattning av en 1,5-åring! Precis.

Känner mig helt mörbultad efter att ha blivit klättrad över, fått hårtussar bortslitna, ögon nästintill utstuckna, halspulsådern så gott som huggen och revbenen – om inte brutna, så åtminstone runtskuffade en aning. Och när lugnet hade lagt sig och jag själv började sväva bort i en sömndimma ackompanjerad av båda barnens lugna snusningar, så såg jag plötsligt i ögonvrån hur någon reste sig över mig ur fotändan, med ett segervisst grin och ett stort MOHAHAHAHAAAAAA! Igen.

Mer babbla barnen till sömns

Är lite för trött för att komma på några nya eminenta tips för längre sovmorgnar inför denna helg, så påminner om förra veckans gamla skåpmat. Här kan ni ta del av de tipsen!

Där nämnde jag förresten lite kort det här med dinosaurier och hur ungar (och jag själv med förresten) kan snöa in totalt på dessa uråldriga bestar. Så här är några barnbokstips för den som vill ha lite mer koll och lättare kunna babbla ungarna till sömns. En balansgång det där, för dinosaurietemat kan ju även slå över och ge mindre sömn och mer mardrömmar…

De här har vi hemma just nu. Den till vänster är ett bibliotekslån, de andra ganska nya.

dinosaurier 1 (800x514)

Varning för köttgänget av Sarah Sheppard, Bonnier Carlsen, 2009.

Bara titeln gör den här till en favorit. Den är verkligen både pedagogisk och rolig, med skojiga bilder. Bokens upplägg gör att den passar utmärkt att läsa högt även av föräldrar som är totalt ointresserade av dinosaurier. Här får en träffa de sju familjer som ingick i köttgänget; familjen Tagg, familjen Äggtjuv, familjen Horn, familjen Fågelhärmare, familjen Tjuv, familjen Tyrann och familjen Kött såklart.

dinosaurier 2 (800x514)

Ur VARNING FÖR KÖTTGÄNGET

Lätta fakta om dinosaurier av Stephanie Turnbull, Berghs, 2005.

Ett bibliotekslån och ett ganska lyckat sådant. Som titeln avslöjar en mycket lättläst bok med konkreta fakta. Det enda som är krångligt att läsa högt är dinosauriernas namn, annars är det här en bok som funkar att läsa både sent på kvällen och innan gryningen, för att söva barn när en själv är nästan sovande. Men försök häva ur dig ”Velociraptor” eller ”Deinocheirus” med grötig, nyvaken stämma.

dinosaurier 3 (800x505)

Ur LÄTTA FAKTA OM DINOSAURIER

Vilket djur liknar mig? av Nicola Davies och Marc Boutavant, Alfabeta, 2012.

Den här boken handlar inte om dinosaurier, men jag tar med den för den som fick för mycket av dem och behöver lite andra djur för att kunna sova. Pedagogiskt upplägg om olika typer av djur; däggdjur, fiskar, kräldjur, fåglar och groddjur. ”Alla djur är olika – med de har också en del gemensamt”. Lite festligt är det ju för barnet att upptäcka att hen själv är släkt med en elefant och en bäver. Kul med flikar att leta efter rätt djur under, och när barnet har hittat rätt, följer en beskrivning på nästa sida.

dinosaurier vem är lik mig  (800x557)

Ur VILKET DJUR LIKNAR MIG?

Helgtips för morgonpigga(trötta!)

DSC_0018 (800x510)

Jag lovar! Jag ÄR död!

Strax är det helg! Inte för att någon lär ha missat det, men det kan ändå vara en grej värd att jubla högt över. Även om jag egentligen tycker att man ska älska alla dagar och försöka ha ett liv som inte bara innebär att se fram emot veckans avslutning. Och för egen del jobbar jag ju både dag och kväll och vardag och helg, lite som det faller sig. Fast jag strävar efter en mer ordnad tillvaro, vilket helt klart underlättas av att båda barnen nu går i förskolan. Hur som helst, helg och mer tid ihop med ungarna. Härligt. Men. Den där tiden tillsammans tenderar ju att ibland inträffa när en inte känner sig sådär jättepepp på att hitta på aktiviteter ihop. Typ runt 5-snåret på morgonen. Så här kommer tre tips på saker att göra tillsammans när en egentligen inte vill göra annat än att sova. Kravet när jag valde aktiviteter var att de ska kunna göras sängliggande, med endast halvt öppna ögon och med (om än en pytteliten) chans att vildbattingarna somnar om och sover tills du förmår masa dig ur sängen utan att se ut som en döing resten av dagen.

1. Läsa saga. Läs med fördel med din allra segaste och mest monotona stämma (gör sig ganska naturligt kl 5 på morgonen). Lästips: Godnatt fnatt (med söta och lustiga små rim på temat SOVA). Författare och illustratör är Jesper Waldersten. Boken uppges vara tryckt på natten 2003.

DSC_0156 (800x531)

DSC_0162 (800x555)

2. Ge massage. Avstressande och lugnande och mysigt. Jag hittade en pdf-länk från en skola i Skellefteå med fyra massagesagor/ramsor. Berätta saga och massera samtidigt!

DSC_0166 (800x526)

Här är två av sagorna.

3. Lek död-leken. Gillar ditt barn dinosaurier? Lägg barnet bredvid dig och berätta lite om dinosaurierna och konstarera att de ju är utdöda sedan länge och sen kan ni leka döda dinosaurier. Förhoppningsvis somnar ni, om du pratar riktigt, riktigt långsamt. Är det pirater som är i ropet, kan du göra samma sak på pirat-temat. Eller är barnet inne i en väldigt tävlingsinriktad period – då kanske ni kan tävla i vem som kan ligga mest stilla allra längst?

Det var dagens mest långsamma aktivitets-tips. Slumra gott!

Ytterligare ett tips är att barnsäkra sovrummet till tusen och låsa in er och sen själv slumra med bara ett halvt öga på glänt, medan de små far runt och leker vilda leken.

Schschsch Sömnmetoden med stort S

image

Alltså jag vet ju att en inte ska säga något. För då bryts ju förtrollningen. Men.

Lilla barnet Sover i Spjälsängen.

Alltså hon somnade i den. Nöjd. Utan min tutte i munnen (ganska uppebart, vore ju lite svårt att nå ner där liksom, även om det här med amningspositioner är långt mer flexibelt än vad litteraturen avslöjar). Även om hon skulle vakna samma sekund som jag postar detta, kvarstår ju faktum att hon somnade där i. Livet med barn upphör aldrig att överraska och förvåna.

Metoden jag använde. Ja, jag sa (efter att jag försökt amma henne, nu 13 månader, till sömns för tredje gången och hon själv kröp ur min säng för att leka. För övrigt första gången hon kröp ner baklänges och inte huvudstupa i golvet. Ikväll händer grej på grej.) Hur som helst, jag sa ”Tänker du inte somna nu, får du vara uppe och leka hur länge du vill för jag orkar liksom inte hålla på så här.” Mmm pedagogikt. Så då kröp hon iväg och en stund senare hittade jag henne kalasande i hallen bland alla sandiga, skitiga skor, varpå jag blev lite, eeeh trött(?) och stoppade ner henne i spjälsängen och sa ”Schschsch storebror sover, väck inte honom”. Sen satte jag på Mamma Mu på cd, gav henne en napp(hon använder inte napp) som hon direkt började snutta på och ja, på den vägen är det. Sin gosetiger och min gamla nalle fick hon också.

Varsågoda, där har ni Sömnmetoden med stort S.

(Och visst sprang jag ut och in och klappade en del också. Men ändå.)

Och som sagt, jag räknar inte med att detta varar mer än en väldigt kort stund. Men hittills har hon sovit 45 minuter.

Postat med WordPress för Android

Hej spännande lördagskväll

Nattar barn runt 19. Vaknar efter 22 med ett barn kors och tvärs som snarkar mig i örat. Gammal mascara har tagit ett varv genom ögonen, näsgångarna och bihålorna för att slutligen geggas ihop med dagens pollenchock i näsan. Går till köket och hittar halva middagsstöket kvarlämnat. Lämnar det till i morgon, tar en kopp kamomillté och konstaterar att det ju blev en rätt lyckad lördagskväll ändå. Eller att det åtminstone kommer fler. Godnatt.

Postat med WordPress för Android

Vill du spänna fast din bebis i den här?

Det här är inte ett produkttips.

Det här är inte heller en historisk genomgång av tvångströjor. Det är inte heller något som säljs av en ockult sekt. Nej, det här är en modern produkt, avsedd att spänna fast barn i åldern 6-24 månader med, i sängen.

Produkten säljs i åtminstone en svensk stor barnbutik, där jag ramlade över den, för runt 600 kr. Där kallas den för sovpåse med nattsele. Märket är Babydan, som ofta har riktigt bra produkter för bl.a. barnsäkerhet, men här har det väl ändå spårat ur?

Jag är inte på något vis emot att ibland sela fast eller bura in ungarna. Hade jag inte gjort det med vilda bebin, hade jag nog inte haft någon bebis. Men, då syftar jag på att ha en sele i en hög barnstol i köket, eller på att sätta barnet några minuter i en lekhage när en själv står med duschvatten i öronen och inte kan ha den där 100-procentiga uppmärksamheten för att barnet inte ska orsaka sig själv livsfara.

Jag tänker INTE nattetid, sovandes, i sängen.

Vad är det för säng barnet är tänkt att sova i för att behöva den här produkten? Och vilka barn ska ha den? Tänker vi typ den där läskiga scenen med djävulsflickan i sängen i Exorcisten?

Sen är jag småskeptisk till sovpåsar i allmänhet. Fördelar sägs vara att bebisen inte kan sparka av sig filten och att hen inte riskerar att få filten över huvudet. Men är det verkligen positivt att inte kunna sparka av sig filten? Jag sparkar av mig täcket när jag är för varm, behöver luft eller lite mer svängrum. Och små barn ska ju sova just luftigt och inte för varmt, för att minska risken för PSD (plötslig spädbarnsdöd).

Samtidigt påstås sovpåsar här och var minska risken för just PSD. Kanske stämmer det. Jag förstår att sovpåsen kan vara ett praktiskt alternativ till pyjamas eller att den kan vara bra om det verkligen är svalt i sovrummet. Men jag är skeptisk. Och definitivt negativ till att utöver sovpåsen sela fast och begränsa barnets rörelsefrihet än mer.

Vad tycker ni? Har jag missat någon viktig poäng? Är sovpåsar i allmänhet bra? Och skulle ni vilja spänna fast bebben om natten?

Andra amningsfria natten – jag jublar!

Inlägg 3 på temat Jag behöver desperat sova mer än 55 minuter i sträck! Tidigare inlägg finns här och här.

Vi sov.

Inte rakt igenom, men ändå.

Och grannarna sov nog också, bortsett från kanske 40 minuter runt 1-snåret. Varje minut är visserligen en väldigt lång minut med en ledsen liten, men ändå. 40 minuter. Inte flera timmar.

Vi försov oss till och med.

Jublar! Fast lite stillsamt, i någon slags chock. Har en konstig känsla i kroppen – den av att ha sovit mer än 55 minuter i sträck?

Saga, a.k.a. Trollet, Vilda bebin, är för övrigt 11,5 månader nu och tycker att amning är något av det bästa som finns i hela världen. Det är okej, tycker jag. Men inte varje timme hela nätterna. Men redan nu, andra natten, tycktes det som att hon hade fattat grejen. Jag har ju pratat med henne om det här och jag vill inte förminska småbarns förmåga att lyssna, men jag hade inte så stora förhoppningar. Men när hon vaknade till första gången efter ett par timmars sömn (bara det ett framsteg från max 55 minuter innan) kollade hon att jag var där, grabbade tag i en näve hår och somnade om. Det där med att hålla fast mig i håret, som ett koppel, verkar vara ett substitut, för det fortsatte hon med. Det behovet kanske avtar, tänker jag, som hade en begynnande nackspärr redan runt midnatt. Eller så får det bli nästa avvänjningsprocess.

 

Stort behov av öronproppar och kaffe

Inlägg 2 på temat Jag behöver desperat sova mer än 55 minuter i sträck! Inlägg 1 om att sluta med nattamning finns här.

Utvärdering och resultat av föregående natt:

1. Konstaterar att lilltrollet har minst lika stark vilja som jag själv.

2. Sömnkvalitet skala 1-10: < 1

3. Behov av öronproppar skala 1-10: 9,5

3. Sömnkvalitet skala 1-10 för övriga huset: Ca 1 närmast oss och stigande med ett steg per våning. Boende på plan 10 kan antas ha haft en sömnkvalitet runt 10, om en bortser från ev andra störande faktorer.

4. Åtgång av kaffe idag – minst det dubbla jämfört med normalt.

5. Återstår att se vem som är mest envis kommande natt. God(?)natt!