Mina fem. Vilka är dina?

I perioder har jag för mycket kontakt med personer som inte tycker så värst mycket om mig. Då är det lätt att bli förvirrad och osäker och undra om en kanske borde vara, tycka och finnas lite mindre. Därav den tysta bloggen. Men nu har jag fyllt på med händelser och personer som ger mer än de tar och känner återigen det där pirret i maggropen – av livet. Jag gillar att plocka ut några favoriter, stort som smått för att förstärka magpirret lite extra och mota undan det andra. Här är mina fem favoriter just nu. Vilka är dina?

DSC_0003 (3) (800x535)

Skållade mandlar i påse. VEM har tid att stå och förlösa alla femtielva mandlar som krävs för hela decembers glöggande?

DSC_0157 (2) (800x534)

Juleljusa fönster. Och tallkottsgirlang med glitter som barnen har plockat och tillverkat.

DSC_0196 (800x565)

Det stora i att kavla den första degen.

DSC_0555 (531x800)

Först skräcken i att upptäcka att allt har blivit alldeles för tyst och att sen hitta en liten person uppkrupen i sin säng, djupt försjunken i en bok.

DSC_0056 (2) (800x581)

Tomtegröt med saffran och russin. Med kanel och gräddig mjölk.

Inga torrbollar här inte

DSC_0011 (800x571) (2)

Häromdagen var det något slags extrapris på chokladbollar på min mataffär. Jag köpte inga, men det gav antagligen upphov till det plötsliga suget att baka egna hemma på kvällen. Och som jag lyckades! Godaste nånsin! Brukar aldrig tycka att de hemmagjorda lyckas klå de på kafé. De brukar i värsta fall bli ena riktiga torrbollar.

Så, vad var grejen? Jag har spekulerat i detta och kommit fram till några saker (Mmm riktiga viktigheter kräver sin djupanalys):

1. Jag tog aningens lite mer smör än i receptet, aningens mindre socker och framförallt mer kaffe. Jag använde ett recept från klassiska Sju sorters kakor.

2. Jag vispade smör, socker, vaniljsocker och en skvätt kaffe riktigt smetigt innan jag tillsatte kakaon och havregrynen. Det här tror jag var den viktigaste aspekten. Framförallt att hälla i lite kaffe redan här och verkligen vispa det krämigt.

3. Jag använde ”Fina havregryn”, som inte var lika grova som de vanliga. Inget jag hade gått och köpt på eget bevåg, men häromdagen var jag på Underbara Claras Drömmorgon i Saltå Kvarns butik på Söder. (Hon intervjuade Annakarin Nyberg, som har skrivit Digitalt Entreprenörskap. Mycket intressant och inspirerande.) Hur som helst, fick jag med mig en goodiebag därifrån, med bland annat just dessa havregryn, som alltså kom mycket väl till pass. Men jag tänker att en också skulle kunna mixa sönder vanliga havregryn separat för att sedan få till den där släta smeten.

Smeten blev väldigt… smetig. Så den fick stå i kylan på balkongen, medan jag nattade barn och sen var den alldeles lagom att rulla ihop. Jag var i vilket fall inte jättemotiverad att rulla kletiga chokladbollar med en trött 1,5-åring precis innan nattning. Särskilt inte dessa med sitt extra kaffe. Ytterligare ett tips är förresten att rulla dem snabbt – risken är annars att en hinner käka upp smeten innan det blir några bollar.

Ha en härlig fredag! Efter jobbet ska jag äntligen på yoga igen. Har missat någon vecka. Måste alltid välja bort något, känns det som, för att hinna med. Men ikväll ska jag yoga med en vän och får in både socialt häng, träning och nedvarvning på samma gång.

Återhämtning

DSC_0001 (800x571)

Jag är en nattuggla av naturen. Dessutom har dygnet för få timmar, så jag behöver ofta stanna uppe på natten och göra ditt och datt eller jobba. Det blir lätt en ond cirkel. Särskilt med småbarn, som ändå vaknar i ottan. Och när jag är trött, blir jag inte så hungrig, men dricker gärna extra kaffe, varpå kroppen blir alldeles full av stress. Men jag är bra på att klippa isär negativa cirklar eller byta håll. Idag har jag haft sovmorgon, ätit sen gofrukost – utan kaffe, det händer i stort sett aldrig. Jag älskar kaffe. Men grönt thé och färskpressad apelsinjuice är ju uppiggande på sitt sätt. Ska strax gå en mycket efterlängtad långpromenad bland de sista höstlöven, innan barnen kommer och vi ska på lite kalas och fira min fina moster. Ha en härlig lördag och unna er bara det mesta av det bästa!

Stör inte radion! Recept på radiokaka

DSC_0008 (800x577)

Älskar radio!

Så då blev jag såklart helt lycklig när jag för ett tag sedan hittade ett recept på radiokaka. Och dessutom kuriosan att den kom till på (det gissningsvis underbara) 20-talet, när det blev tvunget att hitta på en tystäten och nästintill ljudlös kaka, som inte skulle störa när folk satt samlade kring radioapparaterna. Tänk om de hade hört ljudnivån kring vårt bord när barnen, jag och radion försöker överrösta varandra… Hos oss är det inte kakorna som stör, men häromhelgen slängde jag ändå ihop (ja den ser bokstavligen ihopslängd ut) denna klassiker enligt Buffés lite moderniserade recept. Ljuvligt är bara förnamnet. Och enligt min granne funkade den lika bra att äta framför tv:n!

DSC_0019 (800x549)

Skenet bedrar, den VAR GOD. Lite som chokladtryffel. Och jag skulle faktiskt gissa att min var snäppet godare än Buffés, eftersom jag nog hade lite färre och mer utspridda kex. Mer choklad! Runda Mariekex funkar hur som helst inte om en vill få kakan att se ut som en gammal radio, som i receptet här under.

DSC_0002 (2) (800x577)

Recept ur Icas Buffé nr 9-13. Bry er inte om mitt bläckkladd. Men 150 g kokosolja är ca 1,5 dl.

Viktigt att inte använda något fuskigt kokosfett i silverpapper från matbutiken. Det är både äckligt och rent hälsovådligt. Det finns äkta, kallpressad, god och dessutom hälsosam kokosolja i typ hälsokostbutiker och kanske även i vissa välsorterade mataffärer numera. Och den godaste av choklad ska det såklart vara. Well, det blev ingen superbillig kaka. Men god så det förslår!

Alla ungars dag

Idag är det Internationella barndagen! Så nu åker jag och hämtar upp dem. Barnen. Och sen tror jag bestämt att vi satsar på en våffelfest. För att de är barn och så fantastiska, som alla barn. Och så har jag skänkt många tankar och en slant till Världens barn också. Tar inte mer än två sekunder via sms. Det är det bästa jag kommer på att göra idag. För något måste jag göra. För det gör så ont och jag känner mig så maktlös när jag tänker på all skit som vuxenvärlden gör mot barn. Det är inte okej. Men det händer ändå. Hela tiden. Fan. Men nu ska jag skynda till mina små i alla fall och göra det bästa på nära håll. Hur firar ni alla ungars dag?

DSC_0105 (800x541)

Så här ska vi äta middag idag.

DSC_0124 (800x584)

Uppdatering av inlägget: Jag blev lite förvirrad av det här med barndagar. Finns ju på olika datum, men första måndagen i oktober är satt som Internationella barndagen i Sverige. Och det är vad som står i min almanacka, så vi firade. Barn bör förresten firas varje dag, tycker jag. Men det har ju inte varit så mycket annan uppmärksamhet kring det idag, vilket beror på att den dag som Unicef och många barnrättsorganisationer uppmärksammar är den 20 november, på Barnkonventionens dag. Lika bra att fira båda tycker jag. En kan knappast engagera sig för mycket. Och inte äta för många våfflor heller för den delen.

Inte slänga mat

När vi äter tillsammans, barnen och jag, flyger det vanligtvis muggar och saltkar och potatisbitar och mjölk genom luften, över bordet, in i väggen osv. Det är min 1,5-åring, som står för det. Jag tror inte att hon gör det för att hon tycker att maten är äcklig, oftast älskar hon mat, men vill hon inte ha mer av mjölken, så drar hon iväg muggen. Sen vill hon ha den igen när hon blivit törstig. Det är inte heller en lek, hon verkar inte kasta för att det är kul när jag plockar upp grejerna. Jag tycker mest att det verkar som att hon inte känner till något annat sätt, att hon inte riktigt har förstått att det räcker att ställa muggen på bordet när hon har fått nog. Vi jobbar på vår kommunikation där.

Men ikväll. Ingenting flög någonstans. Det fanns knappt en munsbit på golvet efteråt. Och jag lovar, jag brukar behöva en skyffel.

Kanske en plötslig mognad hos 1,5-åringen? Eller var det upplägget av maten? Nu fattar jag i sånt fall grejen med fredagsmys med tacos och plockskålar hit och dit. Vi åt inte tacos, men tapas (Det låter ju så fint! Men det var väl inte så värst spanskt, utan mest någon form av plockmat. Skulle även kunna kallas rester, men det låter ju inte så fint…) Men det blev jättegott och alla var nöjda och 1,5-åringen satt och sög på oliver och klyftpotatis och mozarellabitar och gav ifrån sig långa ”Mmmmmm”. Ja, jag smälte. Jag tror hur som helst att möjligheten att plocka och välja och vraka gjorde susen. Och inte blev det några stora konflikter om att man ”inte bara kan äta oliver till middag”. Det plockades av allt. Kanske kan man göra ett liknande upplägg även en vanlig tisdag, separera grejerna mer och låta barnen servera sig varje tomat och gurkbit och riskorn på egen hand…

DSC_0012 (800x536)

Vi rensade kylen och frysen på allt smått som blivit över. Mozarella- och tomatsallad, klyftpotatis (vanlig och sötpotatis-barnen älskar sötpotatis), päron och fikon, brieost och färskost och ostkuber, starka korvar och salami och ostkex och en kant supergott valnötsbröd hittade jag i frysen. Och bönor och vitlöksstekta sockerärtor. Det där jag sa om att bli bättre på att ta tillvara på allt, det går ganska fint.

DSC_0023 (800x521)

DSC_0004 (800x536)

Vitlök och smör med sockerärtor. Ja ungefär i den ordningen. Hejdå förkylningsbaciller!

DSC_0034 (800x544)

Har lärt sig skära själv precis. Det är så häftigt att få dela glädjen med barnen varje gång de erövrar nya färdigheter. Det lilla blir så stort.

Japp, vilken fest!

 

Kirra käket! Billigaste, nyttigaste och miljövänligaste veckan ever.

Ibland delar jag ju med mig av någon form av recept, men jag lagar sällan mat enligt recept, åtminstone inte till vardags när det mest handlar om att slänga ihop något snabbare än allas energi hinner sjunka i botten. Och det svåra till vardags tycker jag egentligen inte är själva matlagningen, utan att komma på vad en ska koka ihop för något. Ett enkelt knep är ju att öppna kylen och skafferiet och koka soppa på en spik. Lite så brukar jag göra. Tur att jag brukar storhandla när jag känner mig rik, så jag ofta hittar mer än en spik när jag letar!

Delar med mig av vad vi har vi tuggat på i veckan. Kanske kan det ge några nödidéer till någon annan stackare som står där helt lost mellan blodpuddingen och oxfilén på Ica en vanlig torsdag(snart).

Frukost: Havregrynsgröt – snabbt, billigare kan det knappast bli och med en skvätt grädde i på slutet av kokningen och äppelmos och mjölk till blir det riktigt gott. Den där gräddskvätten är grejen. En liten sked honung passar förresten jättebra att ha till i stället för sylt eller mos. Ge inte till barn under 1, men annars är det toppenbra nu när ungarna börjar få förskoleförkylningarna och hosta och hålla på. Men i morgon har jag lovat 4-åringen äggröra, torsdagslyx?

Middagarna: I söndags kokade jag alldeles för mycket gröna linser och eftersom jag vill bli bättre på att ta till vara på all mat, men inte vill frysa in grejer just nu, eftersom min frys är i akut behov av att tömmas och frostas av, så äter vi nu – gröna linser. Trist? Inte alls. Gröna linser är jättegott. Tjena, säger ni, inte varje dag en hel vecka. Men säg inte det! Först hade vi dem som tillbehör med sallad till en blomkål- och potatisgratäng med en massa vitlök. Sjukt gott och räckte så det blev över till både lunchlåda och ännu en middag. Bästa grejen att bara laga mat varannan dag i veckorna. Sen kokade jag ihop linser i en vegetarisk lasagne, också en hit och då smakade det inte ens linser, så det kändes inte som den upprepning det var. Nu har vi fortfarande linser kvar. Jag vet, jag kokade många linser. Hur som helst, de sista tänker jag nog mosa ihop med typ rivna morötter och zucchini och vitlök, fetaost, ett ägg som binder ihop och lite goda kryddor – och steka supergoda vegebiffar.

Sådär – billigaste, eventuellt hälsosammaste och miljövänligaste veckan ever. Och riktigt god!

Jag var vegetarian under massor år, men med graviditet och amning blev jag konstant utsvulten och drömde om blodiga biffar och bearnaiesås, så nu äter jag även det. Gärna. Men de där gröna åren har ju klart vidgat synfältet och fått gröna grejer att vara en naturlig del av maten för både mig och barnen. Bra tycker jag!

kött (800x528)

Gröna linser behöver inte ersätta, men kan ju komplettera det här. Ibland i alla fall. Testa vetja!

Söndagsbestyr: grövre muffins med banan och kardemumma

färdiga muffins (800x515)

Det blir mycket för yngsta barnet med förskola och ”fullt ös nästintill medvetslös”, så idag har vi skrotat runt hemma och plockat ner den torra tvätten ihop, vikt tvätt, skrynklat tvätt, hängt upp blöt tvätt och plockat ner blöt tvätt. Kastat mjuk boll. Kastat hårda duplobitar. Kastat stora bilar. Försökt reda ut varför inte allt kan användas helt lika. Och så har vi bakat muffins! Mest för att ta vara på tre gamla halvruttna bananer som legat och varit rena rama himmelriket för bananflugor. För att slippa slänga gjorde vi banan- och kardemummamuffins. En grej jag har bestämt mig för att bli bättre på är att ta vara på mer mat. Det är så lätt att kasta och så sjukt onödigt, dyrt, förkastligt för miljön och ett hån mot alla dem som faktiskt inte har någon mat att kasta. Så jag tog de halvruttna bananerna och ett recept på Banan- och chokladmuffins och sen gjorde jag lite som jag ville utifrån det. Receptet finns här längre ner, men ursprungsreceptet kan jag inte uttala mig om, även om de säkert också blir goda.

mosad banan (800x549)

Kardemumma är en av mina favoritkryddor. Särskilt i fikabröd, men även i en del mat. Det används en del i indisk matlagning, som jag Älskar. Hur som helst, det blir särskilt gott att mortla hela kardemummakärnor.

kardemumma (800x568)

Först försökte jag hälla smeten direkt i formarna och slabbade och höll på, tills jag kom på den fullkomligt fenomenala lösningen att använda en glasskopa.

glasskopa (800x656)

Jag älskar scones som säljs hos de stora kaffekedjorna, sådana där söta scones. Och de är ofta strösslade med lite havregryn. (Strösslade, lät inte det precis sådär ”Å här står jag och har slängt ihop en liten rätt och strösslat ytan med…”) Ja men det gjorde jag, strösslade, och hade mig och kände mig sådär väldigt huslig och inte alls som att jag hade smetklet mellan tårna. (Ehum!) Men visst ser det piffigt ut på bilderna i alla fall?

havregryn (800x543)

Saga körde provsmakning ur haklappen. Bland annat.

provsmaka haklapp (800x506)

Här nedan är ursprungsreceptet. Men jag tog 2 dl vetemjöl+1dl grahamsmjöl, lite mindre än halva mängden socker, 3 övermogna bananer i stället för 2 mogna – det blir ju sötare då, så slog två (och många bananflugor hoho!) flugor i en smäll genom att bli av med alla bananer jag hade, samtidigt som jag kunde minska mängden socker. Och så skippade jag chokladen. Och lade till ca 1 tsk kardemummakärnor (mortlade).

Alltså jag älskar choklad, tro inget annat, men jag tycker kardemumma och banan gör sig väldigt bra ihop, särskilt i sådana här lite grövre muffins, som det blev när jag lade till grahamsmjölet. Känns också som helt okej eftermiddagsfika/mellis för ungarna. Resultatet blev gott! Succé tyckte Saga. Ganska stabbiga och till en början rätt så kladdiga, men de stelnade när de stått framme en stund. Men jag fick köra dem mycket längre i ugnen än vad det stod, kanske för att jag hade lagt i extra banan, kanske är det fel på min ugn, kanske finns det en gud som tyckte att jag skulle öva mig lite extra i tålamod. Men det var värt att vänta.

recept (800x507)

Receptet fanns i den här boken.

recept boken (800x567)

Fertila kvinnor bör inte äta för mycket odlad lax

Att äta mycket fisk och framförallt fet fisk, har många fördelar, och för den som även har ansvar för en bebis i magen, kan det vara bra att tänka lite extra på att äta fisk regelbundet. Men lagom är bäst. Norska livsmedelsverket går nu ut med rekommendationen att gravida kvinnor och kvinnor i fertil ålder inte bör äta odlad lax från Norge mer än två gånger i veckan, rapporterar DN idag. Laxen innehåller visserligen många bra grejer för både mamma och barn, men även miljögifter som kan vara skadliga i för stora mängder. Svenska Livsmedelsverket tänker däremot behålla sina rekommendationer att det är fritt fram att äta obegränsat med lax. Argumentet som ges i artikeln i DN är att vi i Sverige generellt inte äter lika mycket fisk som i Norge, så om svenska Livsmedelsverket skulle rekommendera att begränsa intaget skulle det finnas en risk att svenskarna började äta alldeles för lite lax. Knas, tycker jag. Det är väl bara att rekommendera att alla bör äta lax 1-2 gånger i veckan, men inte mer än så. Folk kan väl tänka själva. Det är väl som med det mesta en äter, att det har fördelar, men också nackdelar. Det mesta kan ju vara skadligt vid för stor konsumtion. Hur som helst, om jag var gravid, skulle jag lyssna på Norge, som ju faktiskt är det land fisken kommer ifrån, och fortsätta äta lagom mycket lax. Här är DN:s artikel i sin helhet.

lax (800x571)

Ugnsbakad lax med parmesan och hackade nötter och mandlar. Mmm! Men lagom är bäst.

Snabbmaten: Sötpotatis med kyckling och fetakräm

sötpotatis kyckling (800x533)

Inte så snyggt, men gott snabbt och enkelt. Sötpotatis är en stor favorit hos mina barn.

Klyfta sötpotatis. Jag tog även några vanliga gamla potatisar, som behövde ätas upp. Lägg på en plåt och ringla över olivolja. In i ugnen med valfria kryddor, jag tog timjan och saltade efteråt för att hålla nere på saltet för 1-åringen. Kör så länge det behövs på ganska hög temp i ugnen. Jag har en snabb varmluftsugn och körde ca 20-25 min på 200 grader, fast det blev lite ojämnt och någon svart kant. Sötpotatis tenderar dessutom att bli lite för mjuk om man kör den för länge, så håll koll och rör om någon gång så att det inte bränns.

Tina en eller flera kycklingfiléer. Strimla eller dela om du vill att det ska gå snabbare att få klart. Salta och peppra. Stek kycklingen tillsammans med massor vitlök i olja. Jag gillar att skiva vitlöksklyftorna i stället för att pressa. Häll på pressad lime eller citron under stekningen. Med citron och vitlök blir allt gott, säger min kusin, som är en fena på att laga mat. Och hon har rätt.

Jag delade även några färska champinjoner och stekte med kycklingen.

Tillbehör: Smula fetaost och blanda med crème fraiche eller liknande. Gräddfil eller turkisk yoghurt går också fint. Klipp ner soltorkade tomater i strimlor och rör om. Den salta fetaosten väger upp sötman från sötpotatisen väldigt bra.

För de minsta: Saga fick en egen lite såsigare kyckling. Jag tog lite av den råa kycklingen åt sidan, hackade i småbitar och fräste tillsammans med lite vitlök. Jag droppade i lite lime. Hon fick nog även någon champinjon. Sen hällde jag på kokosmjölk. Jag klippte ner en bit av en soltorkad tomat i pyttesmå bitar och kokade allt tills det var klart. Kokosmjölk blev det mest för att jag råkade ha en skvätt över från en annan dag och för att hon är väldigt förtjust i det. Det hade lika gärna kunnat vara en skvätt grädde, men jag tänker att det är bra att hon får ta del av fler smaker. Dessutom äter vi väldigt mycket mjölkprodukter ändå, så det kan vara bra med lite variation.

Den här rätten går medelsnabbt (av supersnabbt, medelsnabbt och inte så jättesnabbt).