Snälla tomten ge mig en Barbie utan plutmun och ftalater

DSC_0135 (800x549)

Min snart 5-åring skrev ett brev till Tomten, där han berättade att han önskar sig två saker; en sopbil och en Barbie. Sopbilen hittade jag på loppis förra helgen, en fin, grön i trä. Lite kantstött, men det är väl inte så konstigt när Tomten har släpat den ända från Nordpolen. Och några gamla Barbie, Skipper och dylikt hade jag i förrådet, som jag nu plockat upp och dammat av. Tillsammans med ett gäng mycket blandade känslor, som ”Åh den däääär fina klänningen och den dääääär dockan” och så även ”Jisses inte kan jag ge min unge något som jag spottar och fräser åt med hänvisning till förkastliga kroppsideal, sexualisering av kroppar osv?”

DSC_0129 (800x541) (2)

Några var lite kantstötta. Lite makabert. Men silvertejp fixar väl allt?

Men jag tror ju inte på att förbjuda och tänker att jag kan försöka inspirera till en mer varierad lek, där kanske Barbie får köra sopbilen? Och jag tänker också att ett genusmedvetet föräldraskap handlar om att vidga perspektiven och vara MER tillåtande. Inte mindre. Och utifrån det är det ju toppen att min son efterfrågar en Barbie. Och jag tror att hans bästis har superhjältedockor och då är det väl bra om Tomten nu tillför Barbies också till deras valmöjligheter när de leker ihop. Och egentligen kanske Barbie är en superhjälte? Måste helt klart sy en superhjältekostym till henne, men lite knappt om tid! Några tips på hur jag kan göra Barbie till en superhjälte lite kvickt?

DSC_0130 (800x531)

Det första sköljvattnet var mycket fräscht (så ni slipper det i bild). 20 år i en dammig låda, shit det känns som igår som jag lirkade på de där små sockorna och nattsärkarna. En bra sak är att kläderna och även dockorna från förr tycks vara liiiite mindre sexualiserade. Även om en av favoriterna var en docka i glansig bikini, så hade mina dockor både hängseljeans, arbetsoverall och flera rekorderliga klänningar som min mormor sytt. Jag läste nyligen en länk från Amelia om hur leksaker har förändrats sedan 70-talet, ”Så mycket sexigare har leksaker blivit sedan 70-talet” och hur det på flera sätt faktiskt var bättre förr. Kolla bilderna här på bla Barbie. Nu är ju mina dockor från 90-talet, men jag kan ändå se en skillnad.

DSC_0142 (800x566)

Faktiskt mest jympaskor för Barbie att röra sig i. Inte bara high heels. Grejerna ligger i ett rostigt durkslag på sköljning, om ni undrar över bilden.

Men när jag nu skulle slå in dessa ting, så stod jag inför ytterligare ett dilemma. Plasten. Jag skulle borsta ur trasslet i en av dockornas kalufs och de mjuka plasttrådarna flög för vinden. Och jag tänkte; mjukgörare, ftalater, GIFT. Och så läste jag tex vad Naturskyddsföreningen skriver här. Och fick ångest. Så vad ska jag göra? Å ena sidan tänker jag att han kanske kommer leka med sopbilen halva tiden och den är ju av trä. Bra. Men ska jag nöja mig med att han bara leker med de giftiga grejerna på halvtid när jag kan undvika dem helt? Och hur farlig är själva oron för hälsan egentligen? Vilken stress skapar den? Är det bättre att ta det piano och djupandas, så kanske man inte påverkas lika mycket som om man går på nålar och oroar sig för varje ftalat? Eller det kanske inte funkar så, man kanske bara djupandas in ännu mer gift?

Sammafattningsvis. Dockorna och kläderna tycks vara trevligare i äldre modell. Mindre sexobjekt. Men materialen är antagligen giftigare. Vill jag köpa en ny docka som kostar skjortan och som har fem gånger större bröst, smalare midja och plutmun, men som kanske innehåller lite färre gifter?

HJÄLP!?

 

Fantasilösa och inskränkta barnrum

DSC_0409 (1024x688)

Clara Lidström, Underbara Clara, skrev så bra idag om hur det ju numera anses ganska självklart att vuxna män ska ta ansvar för hem och barn mm, men att många föräldrar ändå inte kan tänka sig att uppmuntra sina söner att leka med dockor eller leksaker associerade till hushållet – varpå pojken växer upp utan att ha fått öva på de delarna av livet. Jag kan bara hålla med i hennes resonemang. Såklart att alla barn ska få leka alla lekar och ha samma grund när de möter vuxenlivet. Det har inte fallit mig in att min son inte skulle få en leksaksspis. Vispa i grytor var i stort sett det enda han ville under sina första år, på eget initiativ. Men som jag har skrivit tidigare påverkas ju barnen mycket från olika håll och han har definitivt fått fler bilar i present från omgivningen, än min dotter, så jag försöker i viss mån kompensera detta hemma. Jag vill visserligen ge båda barnen tillgång till allt, men försöker samtidigt tänka lite extra på att stärka min son inom andra områden än de som uppmuntras när han är ”där ute” och får lära sig att leka superhjälte, krig och älska Bilar. Och tvärtom med min dotter.

Men sen är jag ju själv formad av gamla normer och för säkert in det omedvetet i mitt hem. Men en hjälp på vägen om en vill ge barnen tillgång till ”alla lekar” och att leka över könsgränserna, tror jag är gemensamt barnrum. Mina barn har varsin säng, men i övrigt har de LEKSAKER. Inte så mycket mina och dina. Några få saker är den enas, men i det stora hela är det saker att leka med, för den som vill. De kan bli osams om vem som ska ha duploklossarna, för att den ena HADE DEM NU, men det handlar sällan om mitt och ditt. Det tror jag är bra av flera anledningar. De lär sig att dela. De två, syskonen, är ett team – det är deras gemensamma saker, deras rum, det är de två tillsammans. Jag tror det är bra att de känner en samhörighet. Och de har fritt spelrum att leka med alla saker, bilar som dockor. Än så länge ser jag bara fördelar med det. Vi bor i en trea, så det finns ju fortfarande något rum att stänga in sig i om någon vill vara ifred, vilket jag också tror är viktigt.

Tidigare i år var vi på kalas hos en annan barnfamilj. Och jag blev väldigt förvånad över den extrema uppdelningen mellan barnens rum, en pojkes och en flickas. Det var verkligen BARA BILAR i det ena rummet och BARA PRINSESSOR i det andra. FANTASTILÖST! Jag vet ju att leksaksaffärerna ofta ser ut så, men jag trodde inte att sunda, moderna och tänkande familjer var så inskränkta att de delade upp det på det viset, allra minst för så små barn. Ja det kan hända att min son kommer ha ett enormt och ensidigt intresse för bilar och min dotter ett för prinsessor, men inte måste jag då låta hela deras rum präglas av enbart dessa intressen. Eller? Jag har också intresseområden och saker som jag bara älskar, men jag klär ju inte hela väggarna med dem för det. Okej, ja, jag har klätt mina väggar med diverse pojkband mm tidigare och mina barn kommer också få göra det om de vill, men när det handlar om så här små barn (mina är drygt 1,5 och 4,5), så har en ju som förälder fortfarande stora möjligheter att påverka inredningen. Det går ju att blanda in fler inslag än bilar även i ett rum för ett barn som älskar bilar. Jag tycker att det är viktigt att ge barnen fler källor till inspiration. Själv gillar jag att återanvända och tilltalas av  äldre och, som jag tycker, charmiga möbler och grejer, men det finns ju massor mångsidig, kreativ, häftig och fin barnrumsinredning även för den som vill köpa allt nytt. Sedan tror jag inte på att förbjuda något, men på att blanda. Jag önskade mig inget hellre än möbler från Ikea när jag var liten, sånt som alla andra hade, men inte vi. Och det ena behöver ju inte utesluta det andra. Dessutom går det fint att shoppa Ikea secondhand för miljöns skull, om en vill det.

Härligt när något går framåt!

IMAG3488 (800x451)

Jamen, ja, bra! Det märks verkligen hur BR Leksaker har tänkt till i sin julkatalog, som damp ner i brevlådan häromdagen. Att de aktivt har valt att ha barn av båda kön i alla sammanhang. Både flickor och pojkar ges utrymme att leka med alla typer av leksaker, såväl bilar som dockor. Och båda könen framställs aktiva, lekandes, görandes. Inga passiva flickor, som så ofta annars. Enbart flickor i prinsessklänningarna däremot. Och pappa och son, som kör bilbana. Lite onödigt. Men som helhet blev jag så glatt överraskad att jag faktiskt skulle kunna shoppa loss utan den där besvärande kräkkänslan, som jag vanligtvis brukar få av att bläddra igenom leksakskataloger. Sedan kan en ju bli ganska illamående av konsumtionshets, all plast och Barbiedockorna, men här ges i alla fall alla barn tillgång till samma skrot och skit.

IMAG3490 (800x498)

Gå lös med sax och klister

Vad är det med barn och saxar? Är det att den vassa saxen är lite förbjuden som gör den så lockade? Och klister, finns det något roligare? Min 4-åring älskar att klippa och klistra. Han går gärna lös i pappersåtervinningen på jakt efter färggranna reklamblad. Tur att jag är så seg på att tömma den där kassen. På Underbara barn-mässan hittade jag en superkul pysselbok i en variant som jag inte träffat på innan. Full med figurer, som på vanligt vis går att färglägga. Men i boken finns också ett gäng färgglada, mönstrade papper att klippa eller riva sönder, för att sen fylla figurerna med. Mycket populärt. Jag gillar också att det på boken betonas att det är fritt fram att riva, klippa, måla, klistra och göra vad du vill. Det värsta jag vet är pysselböcker med regler som begränsar kreativiteten. Dessutom består bilderna av olika djur i all enkelhet. Inga superhjältar eller prinsessor. Rakt igenom populär här hemma just nu. Bortsett från hos 1-åringen, som är mäkta avundsjuk att hon inte får låna vassa saxen.

DSC_0125 (800x557)

DSC_0134 (800x521)

DSC_0157 (800x556)

Vovvaaaa heeeeej

Jag tycker att det händer så mycket med min 1,5-åring just nu. Jag hänger knappt med. Saker hon gör, ord hon säger, allt hon förstår och samspelet med storebror. Det är så häftigt att få vara med i allt det där. De minsta saker blir plötsligt spännande, världsomvälvande och känslostormande när en ser dem med ett litet barns blick. Just nu är Sagas kanske största fascination hundar. Hon vinkar och ropar efter dem på stan, hon vill titta och prata om dem i pekböcker, hon ser hundar i alltifrån hästar till kaniner och det mest frekvent använda ordet är gissningsvis ”vovvaaa!”. Så häromdagen fick hon en egen gosehund, som kan skälla, men med ganska behaglig ton tack och lov! Mjuk och liten är den. Stora gosedjur är oftast skräckinjagande. Hon välkomnade hunden med en blandning av nyfikenhet och osäkerhet. Efter en stund fick den lite ”mat” i en skål, men hon puttade bara fram skålen lite snabbt och ville inte ta i hunden. Var den levande eller på lek? Men idag övervann hon rädslan tillsammans med storebror. Just nu ska hon göra precis allt som han gör. Kanske inte bara nu, kanske alltid kommer vara så? Jag är så glad att de har varandra. Det är så jäkla fint hur de hittar trygghet tillsammans.

DSC_0140 (800x577)

Vilde gav instruktioner så hunden skulle skälla.

DSC_0141 (800x558)

Lätt som en plätt.

DSC_0147 (620x800)

Sen satt hon och pratade med hunden. Har sällan sett något sötare. ”Heeeej”, sa hon, med en sådan där extra mjuk och liten röst, som många vuxna använder när de pratar med bebisar.

DSC_0155 (800x593)

Helt klart ett av dagens bästa.

 

Bästa mellis och leksak i ett (inget kinderägg!)

Bästa melliset tycker 1-åringen är yoghurt med lite fruktpuré. Som hon äter! Jag gissar att hon hade en plan med detta, att hon hela tiden visste vad hon skulle göra sen.

yoghurthink 5 (607x800)

yoghurthink 6 (800x572)

yoghurthink 2 (800x499)

yoghurthink 4 (591x800) yoghurthink 1 (601x800)

Jag behandlar mina barn olika

Jag behandlar mina barn olika för att ge dem lika förutsättningar i ett ojämlikt samhälle.

Mitt yngsta barn är 1 år och flicka. När storebror, nu 4, var i samma ålder hade han fått mängder av bilar och klassiska pojkgrejer från omgivningen. Ibland kändes det som att en del personer såg som sin plikt att ge honom sånt för att kompensera för mitt mer könsneutrala förhållningssätt.

Själv ville han endast och alltid leka ”laga mat” och vispade frenetiskt i sina små grytor. Lillasyster har inte fått särskilt många bilar från omgivningen. Men hon och storebror har tack och lov både rum och leksaker mestadels gemensamt. Och där i röran har hon hittat ett av sina stora intressen. Kolla filmklippet här längre ner. Jag var tvungen att klippa ner det, för det fortsätter egentligen nästan utan slut.

Många säger ”Men min son vill bara leka med bilar, trots att vi ger honom alla alternativ och min dotter vill inte alls leka med bilar” och så kan det såklart vara. Men jag tror inte det är kopplat till kön, utan till att just det ena barnet råkar gilla bilar eller vad det nu är, och det andra inte. Jag tror inte att en snopp automatiskt gör att en unge vill leka med en bil. Bilen ska ju förhoppningsvis styras med händerna och inte med varken snopp eller snippa. Men såklart påverkas barnen av sin omgivning. Och även sådan osynlig påverkan, som att vi kanske utan att tänka på det, ler lite mer och tjoar lite gladare till pojkar när en buss eller häftig bil far förbi, än vad vi gör till flickor.

Jag försöker tänka på det där, och eftersom delar av omgivningen antagligen kommer fortsätta att betona det traditionellt pojkiga för pojken och flickiga för flickan, känner jag att jag själv bör lägga mer tyngd vid det motsatta. Min son blir redan överöst av bilar etc, så då försöker jag uppmuntra andra sidor i första hand. Och när min dotter och jag går på bron över motorvägen i rusningstid och hon tjoar av fascination över bilarna, så tar jag gärna en liten extra stund där på bron och pekar och delar hennes glädje.

Således behandlar jag ju inte mina barn helt lika, men jag försöker ge dem samma slutresultat, samma möjligheter med hänsyn till helheten. Halva dagarna är de ju dessutom på föris och påverkas av helt andra vuxna och av kompisar, som inte tänker och värderar detsamma som jag.

Hur tänker ni och hur gör ni? Tycker ni det är viktigt att barnen får leka med alla leksaker eller spelar det ingen roll?

(Lyckas inte lägga in videor i mindre format…någon som vet hur en gör för att förminska själva filmrutan så den inte tar upp hela datorskärmen?)

1-årspresenten: aktivitetståg

En bra present för någon runt 1-2-3 år, tycker jag är ett färdmedel. För visst är det något särskilt med tåg, brandbilar, bussar, lastbilar… Det tror jag vilken minsting som helst kan intyga. Saga fick ett tåg, ett ånglok. ”Tuff tuff”, säger jag. Men vilket tåg har egentligen låtit så de senaste kanske hundra åren? Hur som helst fick hon ett urgulligt trälok att köra runt på (när benen vuxit någon cm så hon når ner) eller att dra runt på som gåvagn eller att lasta allehanda nödvändigheter i eller att bara pilla och fixa med. Det har även en klosslåda baktill. Kompakt och mångsidig leksak, om en vill hålla nere på antalet grejer eller spara plats.

tåg 1 (800x534) tåg 2 (800x531) tåg 3 (800x537)

Obs. Jag har ingen dold reklam här. Mina kommentarer om produkter, butiker och annat är mina egna omdömen, bara för att jag råkar tycka så.

Kalaspåse för minstingar

kalaspåse (800x513)

Vad lägger ni i kalaspåsarna? När började ni med påsar på barnkalasen? Jag började i år när stora barnet blev 4. Mest för att han skulle ha sitt första kompiskalas och då är det väl näst intill ett krav. Då fick barnen russin, en liten kexchoklad, en ballong, serpentiner och en badanka. Jag hittade storpack med giftfria badankor på leksaksaffären. Och de var inte så många barn på hans kalas.

Nu när lilla barnet fyllde 1 blev det också en liten fiskdamm, även om hon och storebror blev de enda barnen. Jag kan inte påstå att 1-åringen förstod poängen med fiskdamm fullt ut… men hon fick sin första lilla bil till sandlådan och fick smaka russin för första gången, vilket var en hit!

Påsarna vek jag ihop av presentpapper och en snabb tejp. Smidigt och rätt fint om jag får säga det själv.

 

Hur många briobitar går det på en sida i DN?

brio a (621x800)

Hur lång tid tar det att tömma backen med flera generationers briojärnvägsbitar? Hur långt kommer jag hinna läsa i DN och hur många klunkar kaffe kommer jag hinna ta innan backen är tom? Briojärnvägen måste vara den bästa grejen nånsin.

brio b (561x800)

brio c (584x800)