Snälla tomten ge mig en Barbie utan plutmun och ftalater

DSC_0135 (800x549)

Min snart 5-åring skrev ett brev till Tomten, där han berättade att han önskar sig två saker; en sopbil och en Barbie. Sopbilen hittade jag på loppis förra helgen, en fin, grön i trä. Lite kantstött, men det är väl inte så konstigt när Tomten har släpat den ända från Nordpolen. Och några gamla Barbie, Skipper och dylikt hade jag i förrådet, som jag nu plockat upp och dammat av. Tillsammans med ett gäng mycket blandade känslor, som ”Åh den däääär fina klänningen och den dääääär dockan” och så även ”Jisses inte kan jag ge min unge något som jag spottar och fräser åt med hänvisning till förkastliga kroppsideal, sexualisering av kroppar osv?”

DSC_0129 (800x541) (2)

Några var lite kantstötta. Lite makabert. Men silvertejp fixar väl allt?

Men jag tror ju inte på att förbjuda och tänker att jag kan försöka inspirera till en mer varierad lek, där kanske Barbie får köra sopbilen? Och jag tänker också att ett genusmedvetet föräldraskap handlar om att vidga perspektiven och vara MER tillåtande. Inte mindre. Och utifrån det är det ju toppen att min son efterfrågar en Barbie. Och jag tror att hans bästis har superhjältedockor och då är det väl bra om Tomten nu tillför Barbies också till deras valmöjligheter när de leker ihop. Och egentligen kanske Barbie är en superhjälte? Måste helt klart sy en superhjältekostym till henne, men lite knappt om tid! Några tips på hur jag kan göra Barbie till en superhjälte lite kvickt?

DSC_0130 (800x531)

Det första sköljvattnet var mycket fräscht (så ni slipper det i bild). 20 år i en dammig låda, shit det känns som igår som jag lirkade på de där små sockorna och nattsärkarna. En bra sak är att kläderna och även dockorna från förr tycks vara liiiite mindre sexualiserade. Även om en av favoriterna var en docka i glansig bikini, så hade mina dockor både hängseljeans, arbetsoverall och flera rekorderliga klänningar som min mormor sytt. Jag läste nyligen en länk från Amelia om hur leksaker har förändrats sedan 70-talet, ”Så mycket sexigare har leksaker blivit sedan 70-talet” och hur det på flera sätt faktiskt var bättre förr. Kolla bilderna här på bla Barbie. Nu är ju mina dockor från 90-talet, men jag kan ändå se en skillnad.

DSC_0142 (800x566)

Faktiskt mest jympaskor för Barbie att röra sig i. Inte bara high heels. Grejerna ligger i ett rostigt durkslag på sköljning, om ni undrar över bilden.

Men när jag nu skulle slå in dessa ting, så stod jag inför ytterligare ett dilemma. Plasten. Jag skulle borsta ur trasslet i en av dockornas kalufs och de mjuka plasttrådarna flög för vinden. Och jag tänkte; mjukgörare, ftalater, GIFT. Och så läste jag tex vad Naturskyddsföreningen skriver här. Och fick ångest. Så vad ska jag göra? Å ena sidan tänker jag att han kanske kommer leka med sopbilen halva tiden och den är ju av trä. Bra. Men ska jag nöja mig med att han bara leker med de giftiga grejerna på halvtid när jag kan undvika dem helt? Och hur farlig är själva oron för hälsan egentligen? Vilken stress skapar den? Är det bättre att ta det piano och djupandas, så kanske man inte påverkas lika mycket som om man går på nålar och oroar sig för varje ftalat? Eller det kanske inte funkar så, man kanske bara djupandas in ännu mer gift?

Sammafattningsvis. Dockorna och kläderna tycks vara trevligare i äldre modell. Mindre sexobjekt. Men materialen är antagligen giftigare. Vill jag köpa en ny docka som kostar skjortan och som har fem gånger större bröst, smalare midja och plutmun, men som kanske innehåller lite färre gifter?

HJÄLP!?

 

Fantasilösa och inskränkta barnrum

DSC_0409 (1024x688)

Clara Lidström, Underbara Clara, skrev så bra idag om hur det ju numera anses ganska självklart att vuxna män ska ta ansvar för hem och barn mm, men att många föräldrar ändå inte kan tänka sig att uppmuntra sina söner att leka med dockor eller leksaker associerade till hushållet – varpå pojken växer upp utan att ha fått öva på de delarna av livet. Jag kan bara hålla med i hennes resonemang. Såklart att alla barn ska få leka alla lekar och ha samma grund när de möter vuxenlivet. Det har inte fallit mig in att min son inte skulle få en leksaksspis. Vispa i grytor var i stort sett det enda han ville under sina första år, på eget initiativ. Men som jag har skrivit tidigare påverkas ju barnen mycket från olika håll och han har definitivt fått fler bilar i present från omgivningen, än min dotter, så jag försöker i viss mån kompensera detta hemma. Jag vill visserligen ge båda barnen tillgång till allt, men försöker samtidigt tänka lite extra på att stärka min son inom andra områden än de som uppmuntras när han är ”där ute” och får lära sig att leka superhjälte, krig och älska Bilar. Och tvärtom med min dotter.

Men sen är jag ju själv formad av gamla normer och för säkert in det omedvetet i mitt hem. Men en hjälp på vägen om en vill ge barnen tillgång till ”alla lekar” och att leka över könsgränserna, tror jag är gemensamt barnrum. Mina barn har varsin säng, men i övrigt har de LEKSAKER. Inte så mycket mina och dina. Några få saker är den enas, men i det stora hela är det saker att leka med, för den som vill. De kan bli osams om vem som ska ha duploklossarna, för att den ena HADE DEM NU, men det handlar sällan om mitt och ditt. Det tror jag är bra av flera anledningar. De lär sig att dela. De två, syskonen, är ett team – det är deras gemensamma saker, deras rum, det är de två tillsammans. Jag tror det är bra att de känner en samhörighet. Och de har fritt spelrum att leka med alla saker, bilar som dockor. Än så länge ser jag bara fördelar med det. Vi bor i en trea, så det finns ju fortfarande något rum att stänga in sig i om någon vill vara ifred, vilket jag också tror är viktigt.

Tidigare i år var vi på kalas hos en annan barnfamilj. Och jag blev väldigt förvånad över den extrema uppdelningen mellan barnens rum, en pojkes och en flickas. Det var verkligen BARA BILAR i det ena rummet och BARA PRINSESSOR i det andra. FANTASTILÖST! Jag vet ju att leksaksaffärerna ofta ser ut så, men jag trodde inte att sunda, moderna och tänkande familjer var så inskränkta att de delade upp det på det viset, allra minst för så små barn. Ja det kan hända att min son kommer ha ett enormt och ensidigt intresse för bilar och min dotter ett för prinsessor, men inte måste jag då låta hela deras rum präglas av enbart dessa intressen. Eller? Jag har också intresseområden och saker som jag bara älskar, men jag klär ju inte hela väggarna med dem för det. Okej, ja, jag har klätt mina väggar med diverse pojkband mm tidigare och mina barn kommer också få göra det om de vill, men när det handlar om så här små barn (mina är drygt 1,5 och 4,5), så har en ju som förälder fortfarande stora möjligheter att påverka inredningen. Det går ju att blanda in fler inslag än bilar även i ett rum för ett barn som älskar bilar. Jag tycker att det är viktigt att ge barnen fler källor till inspiration. Själv gillar jag att återanvända och tilltalas av  äldre och, som jag tycker, charmiga möbler och grejer, men det finns ju massor mångsidig, kreativ, häftig och fin barnrumsinredning även för den som vill köpa allt nytt. Sedan tror jag inte på att förbjuda något, men på att blanda. Jag önskade mig inget hellre än möbler från Ikea när jag var liten, sånt som alla andra hade, men inte vi. Och det ena behöver ju inte utesluta det andra. Dessutom går det fint att shoppa Ikea secondhand för miljöns skull, om en vill det.

En röd liten pärla

En del förstår inte vikten av rätt barnvagn, men det är faktiskt med vagnar som med bilar – att en ska köra dem ofta och långt under flera års tid. Vagnen ska uppfylla en hel rad med krav på körkänsla, bekvämlighet och säkerhet. Den ska vara lätt att få in i bilen, upp för trappen, in i hissen, få plats i hallen. Och den ska gärna vara snygg – vem vill köra runt en rostig gammal kärra med slitna hjul? I vagnen ska det dessutom vara bekvämt att sova middag, kanske flera timmar om dagen i något års tid. Jag skulle lätt kunna räkna upp en hel rad ytterligare viktigheter.

Jag har inte haft så många vagnar, men har valt de flesta med omsorg. Utom nr två, en sliten Emmaljunga med värdelös fjädring. Hopplöst att bära lattemuggen i ena handen och försöka trycka upp vagnen över trottoarkanten med den andra. Hävkraften var ca noll. Numera har jag en Babyjogger City Mini GT. Som namnet antyder, en mycket smidig, sportig och modern liten sak. Praktisk, genomtänkt i detalj, lättkörd, tar ingen plats alls, går att fälla ihop och bära med en hand samtidigt som en har barnet på höften. Mycket nöjd. Det negativa är att den inte har uppfällbart fotstöd, varpå barnets fötter hänger ner och kan få dålig cirkulation och bli kalla. Barnet kan dessutom bara åka framåtvänt.

Så, nu har jag fått hem en fullkomlig kontrast att komplettera med. Kostade nästan ingenting, förvånansvärt smidig för att vara en äldre modell, fyrhjuling, fotstöd och framförallt kan jag ha Saga vänd mot mig – vissa dagar känns det verkligen som vi behöver den extra kontakten och framförallt om vi ska gå runt i tex ett köpcentrum en längre stund, där hon blir alldeles överröst av intryck – då vill jag att hon ska kunna spegla sig i mig och få hjälp att sätta ord på allt som händer runt omkring. Men framförallt är jag alldeles kär i den här nygamla lilla Brio-vagnen för det röda chassit. Tycker att den är alldeles bedårande.

DSC_0014 (800x590)

DSC_0036 (800x571)

Härligt när något går framåt!

IMAG3488 (800x451)

Jamen, ja, bra! Det märks verkligen hur BR Leksaker har tänkt till i sin julkatalog, som damp ner i brevlådan häromdagen. Att de aktivt har valt att ha barn av båda kön i alla sammanhang. Både flickor och pojkar ges utrymme att leka med alla typer av leksaker, såväl bilar som dockor. Och båda könen framställs aktiva, lekandes, görandes. Inga passiva flickor, som så ofta annars. Enbart flickor i prinsessklänningarna däremot. Och pappa och son, som kör bilbana. Lite onödigt. Men som helhet blev jag så glatt överraskad att jag faktiskt skulle kunna shoppa loss utan den där besvärande kräkkänslan, som jag vanligtvis brukar få av att bläddra igenom leksakskataloger. Sedan kan en ju bli ganska illamående av konsumtionshets, all plast och Barbiedockorna, men här ges i alla fall alla barn tillgång till samma skrot och skit.

IMAG3490 (800x498)

Gå lös med sax och klister

Vad är det med barn och saxar? Är det att den vassa saxen är lite förbjuden som gör den så lockade? Och klister, finns det något roligare? Min 4-åring älskar att klippa och klistra. Han går gärna lös i pappersåtervinningen på jakt efter färggranna reklamblad. Tur att jag är så seg på att tömma den där kassen. På Underbara barn-mässan hittade jag en superkul pysselbok i en variant som jag inte träffat på innan. Full med figurer, som på vanligt vis går att färglägga. Men i boken finns också ett gäng färgglada, mönstrade papper att klippa eller riva sönder, för att sen fylla figurerna med. Mycket populärt. Jag gillar också att det på boken betonas att det är fritt fram att riva, klippa, måla, klistra och göra vad du vill. Det värsta jag vet är pysselböcker med regler som begränsar kreativiteten. Dessutom består bilderna av olika djur i all enkelhet. Inga superhjältar eller prinsessor. Rakt igenom populär här hemma just nu. Bortsett från hos 1-åringen, som är mäkta avundsjuk att hon inte får låna vassa saxen.

DSC_0125 (800x557)

DSC_0134 (800x521)

DSC_0157 (800x556)

Sådant som lyfter en ur skiten

Jag jobbar på med mina lösningar. Ibland leende, ibland ansträngt leende och ibland varvat med några svordomar. Jag har kanske inte hittat stora och världsomvälvande lösningar, men en hel drös av betydelsefulla vardagshändelser, som lyft mig flera meter ur dyngan. Somliga smarta idéer har jag kläckt själv efter en kopp kaffe och andra glädjesmulor har överraskande knackat på dörren.

  • Jag hittade en lösning med förskolan, som kommer bli så bra. Bara det att få gehör och känna att omvärlden gärna hjälper till att hitta sätt som funkar, kan få mig att böla en skvätt av tacksamhet.
  • Köpte jordnötssmör. Ekologiskt och lite crunchy. Galet gott. Har inte ätit jordnötssmör på flera år, men fick en smak hos en vän häromdagen och kom på att det är sådant som kan göra en lycklig i höstrusket.
  • Jag sov lite mer natten som var. Stora barnet fick en ny säng förra veckan, så han har velat sova där i stället för allihop i en hög som vi brukar. Så då nattade jag även lilla barnet i barnrummet. Och hon sov okej, men jag sov lätt som en fjäder och vaknade i panik så fort hon gnällde till det minsta i babyvakten. När vi sover alla i en hög, sover jag tungt som en sten, vaknar kanske omedvetet en halv sekund vid behov, men vaknar på riktigt gör jag bara om något barn verkligen kräver min uppmärksamhet och typ rycker hårtussar ur min kalufs. Och jag är beroende av min djupsömn. Ibland kanske jag bara hinner ligga i sängen någon timme och dessutom blir väckt då och då, men där emellan effektivitetssover jag på bästa sätt. Så jag lade ner det där med separata sovrum. Saga blev dessutom märkbart glad och lättad att få sova som vanligt. Alla nöjda.
  • När jag separerade och blev tv-lös, fick jag världens största tjock-tv av en vän. Mycket snällt. Nu hade den däremot gett upp. Jag kollar inte så mycket på tv, men gärna på film och har ingen vidare laptop. Och att sitta i kontorshörnan vid braiga datorn en lördagskväll är väl halvkul. Men, genast fick jag en ny (lika tjock) tjock-tv till skänks här i närheten. Hur snällt som helst! Den är däremot så tjock att jag är rädd att den skadat bilens stötdämpare eller något sånt efter transporten. Hur som helst, så hade jag kanske inte fattat hur tjock den var när jag skulle hämta den. Så plötsligt hade jag två enorma tjock-tv-problem. Ett inne och ett i bilen. Men igår släpade och lyfte och baxade och drog på mattor och stånkade och pustade min fina och underbara granne i dörren mitt emot, in den nya tv:n tillsammans med mig. Medan hennes dotter och kompis försökte roa min mycket besvärade 1,5-åring. Jag älskar min granne. Inte för att hon lyfter tv-apparater åt mig, men för att hon är så himla juste och för att hon bor en meter från min dörr. Goda grannar är verkligen guld värt. Och idag knackade en annan granne, som jag inte ens känner, på dörren och ville bära ut den andra gamla klenoden. Nu snackar vi inte en vanlig tjock-tv, utan en i elefantstorlek, så det kunde han såklart inte göra. Men då sprang han iväg för att hämta sin fru, som kom tillbaka med en liten knodd i bärsele. Så sagt och gjort, greppade vi alla tre, varav två av oss med ungar i bärselar, om åbäket och fick ut det till elektronikåtervinningen typ en mils promenad från mitt hus. Fatta vilka underbara grannar jag har. Dessutom fick både jag och 1,5-åringen varsin jämngammal grannkompis att hänga med framöver. Sådana där händelser, de kan lyfta mig från bottenvåningen upp till 10:an på en sekund.
  • Dessutom fick jag en dvd med tv:n. Min gamla hade också gett upp. Och häromdagen hittade jag hela Girls säsong 2 på Tradera (orkar inte vänta på svt och är värdelös på att passa tv-tider), som damp ner i brevlådan innan jag knappt han knäppa med fingrarna (älskar Tradera). Så i morgon kväll, när båda barnen sover hos sin pappa, ska jag gå på yoga och sen ska jag njuta av min nya tjocka tv. Låter det trist? Nej, jag lovar, det är allt annat än trist. Jag ser fram emot det, som om det vore ett spa i världsklass!
  • Och tack för allt pepp på facebook och här! Att inte vara ensam om att få psykbryt är guld värt. Mer pepp åt varandra och alla föräldrar!
DSC_0039 (800x544)

Här är den. Dyrgripen. Klenoden. Rariteten. Antikviteten.

 

Använd INTE vagnen ”2Me San Fransisco”

Eftersom ganska många av er som läser har småbarn, känns det viktigt att länka varningar om vagnar mm. Vad tycker ni, bra eller dåligt med sådan info? Här kommer i alla fall en vagnvarning.

Konsumentverket skriver:

Barnvagnen ”2ME San Fransisco” är förenad med flertalet brister vilka utgör allvarlig risk för personskada. Det handlar om risk för kvävning, fallskador och klämskador.

Konsumentverket har försökt få tillverkaren att frivilligt upphöra med försäljningen och återkalla barnvagnen, men misslyckats. Därför vidtar nu Konsumentverket rättsliga åtgärder där Scandinavian Baby Alliance AB förbjuds att tillhandahålla barnvagnen.

Läs mer på Konsumentverkets hemsida.

Särskilt allvarligt att inte företaget självmant tagit ansvar, tycker jag. Kort och gott – använd inte vagnen. Åtminstone inte till att dra barn i!

Vovvaaaa heeeeej

Jag tycker att det händer så mycket med min 1,5-åring just nu. Jag hänger knappt med. Saker hon gör, ord hon säger, allt hon förstår och samspelet med storebror. Det är så häftigt att få vara med i allt det där. De minsta saker blir plötsligt spännande, världsomvälvande och känslostormande när en ser dem med ett litet barns blick. Just nu är Sagas kanske största fascination hundar. Hon vinkar och ropar efter dem på stan, hon vill titta och prata om dem i pekböcker, hon ser hundar i alltifrån hästar till kaniner och det mest frekvent använda ordet är gissningsvis ”vovvaaa!”. Så häromdagen fick hon en egen gosehund, som kan skälla, men med ganska behaglig ton tack och lov! Mjuk och liten är den. Stora gosedjur är oftast skräckinjagande. Hon välkomnade hunden med en blandning av nyfikenhet och osäkerhet. Efter en stund fick den lite ”mat” i en skål, men hon puttade bara fram skålen lite snabbt och ville inte ta i hunden. Var den levande eller på lek? Men idag övervann hon rädslan tillsammans med storebror. Just nu ska hon göra precis allt som han gör. Kanske inte bara nu, kanske alltid kommer vara så? Jag är så glad att de har varandra. Det är så jäkla fint hur de hittar trygghet tillsammans.

DSC_0140 (800x577)

Vilde gav instruktioner så hunden skulle skälla.

DSC_0141 (800x558)

Lätt som en plätt.

DSC_0147 (620x800)

Sen satt hon och pratade med hunden. Har sällan sett något sötare. ”Heeeej”, sa hon, med en sådan där extra mjuk och liten röst, som många vuxna använder när de pratar med bebisar.

DSC_0155 (800x593)

Helt klart ett av dagens bästa.

 

Underbara barnprodukter

Jag är trött till tusen efter en rolig dag på Underbara barn-mässan, som håller på hela helgen i Älvsjö. Tips på helgaktivitet! Superkul att få spana in smarta lösningar för barn och barnfamiljer och ett bra tillfälle att shoppa fina grejer till mässpriser. Jag såg det som både nöje och jobb att gå dit. Fick hänga en heldag med en härlig vän, på en arbetsdag dessutom. Bra fredag med andra ord. Dessutom skriver jag titt som tätt produktguider för Vi Föräldrar, så det var suveränt att få klämma och känna på grejer i verkligheten och inspirerande att få se lite nya saker.

Jag tyckte däremot inte att det fanns så många rena nyheter, men hittade några små guldkorn. Bland annat en ny typ av mockasin-sko med silikonsula att ha både ute och inne. Väldigt lätt och mjuk och kan nog vara suverän för barn som just har lärt sig gå, men även bra för större barn att ha i förskolan. Måste vara toppen i kapprummet där det ofta blir slabbigt och blött under vinterhalvåret. Nu fanns de bara i storlekar för de allra minsta barnen, men de ska snart komma i lite större storlekar. Dessutom är de giftfria. Attipas heter de. Jag var riktigt sugen på ett par till yngsta barnet, men en kan ju inte köpa allt. Kanske längre fram, men mina barn går i en uteförskola, så de har inte så stort behov av inneskor. Men en bra grej med just de här är att de även går att ha utomhus när det är varmt och som badskor. Sulan ska dessutom andas, till skillnad från en annan liknande mockasin från Tassa, som jag också tittade på, som har funnits längre och påminner lite om de från Attipas. Tassas finns däremot i större storlekar, är några kronor billigare och går att köpa i fler butiker, men de kändes tyngre och inte lika luftiga framme vid tårna. Men jag har som sagt inte testat varken de ena eller andra, så kan inte utvärdera dem närmare. Men jo, jag blev lite kär i de från Attipas. De fanns dessutom i så himla fina designer. Det här är för övrigt inget sponsrat inlägg!

Det blev inga mockasiner idag, men jag gjorde en del andra fynd. Min braiga kamera är däremot tom på batteri och ljuset inomhus nu på kvällen är värdelöst för mobilkameran, så jag får återkomma en annan dag. Men här är några mobilbilder från mässan i alla fall.

attipas mockasin (800x512)

Här skymtar några av mockasinskorna från Attipas.

milla o martin (800x491)

Det nya barnklädesmärket ”Martin och Millan” hos FiliOli blev jag också lite förtjust i. Glada färger och trevligt tänk kring miljö och produktion mm. Lite för dyra för min plånbok, men inte värre än många andra märken. www.filioli.se

origami (514x800)

Alltid kul att känna på barnvagnar. Jag har ju tidigare klankat ner lite på 4moms och deras vagn Origami och känner att jag måste ge vagnen lite upprättelse efter idag. Fjädringen var en helt annan än jag är van vid. Jag brukar inte gilla vagnar med mycket fjädring, brukar tycka att det blir svajigt och tungt att köra, men den här hade både ett skönt gung och var lättkörd. Och jag blev förvånad över hur kompakt den blev ihopfälld, med tanke på att den är ovanligt bred baktill. Men det är fortfarande ingen vagn jag skulle vilja ha. Jag tycker att fokus har lagts på fel saker – automatisk ihopfälling i all ära, men då vill jag hellre ha en vagn där sittdelen går att fälla i fullt liggläge och går att ha även bakåtvänd, vilket inte funkar på den här. Men lite snajdig är den allt ändå.

Åtta av nio barnvagnar brister i säkerhet

I somras gjorde Testfakta ett stort test av barnvagnar. Nu finns det på nätet. Åtta av nio vagnar når inte upp till säkerhetskraven. Bäst i test fick en klassisk vagn från Emmaljunga. Själv föredrar jag vagnar med svängbara hjul och diverse smarta finesser, men kanske är det alla de där moderniteterna som gör att vagnarna har svårare att klara säkerhetskraven? Det vore spännande att se hur ett gäng gamla vagnar, sådana populära retrovagnar från 1960- och 1970-talen, skulle klara ett test nu. Det är ju inte helt ovanligt att köra retrovagn. Skulle själv väldigt gärna ha en fin i manchester, men de är ofta så fasligt dyra numera. Rena antikviteterna. Jag undrar hur som helst om de äldre vagnarna skulle klara ett säkerhetstest bättre för att de saknar en del nya funktioner eller om de kanske är rent livsfarliga med anledning av sin ålder och att kraven inte var lika högt ställda när de tillverkades. Någon som vet?

Jag har en lite stressig dag, har tänkt försöka komma iväg på ett yogapass under lunchen, så kommenterar inte testet så mycket mer. Men här är artikeln. Och här är en översiktlig tabell samt fakta om testet. Kolla om de har testat din vagn!