Hjälpas åt

Visst är det jag som förälder som har huvudansvaret för att hemmet och livet funkar och är tryggt och bra för barnen och mig, och jag vill att de ska känna sig 100 % trygga med att jag fixar det som är viktigt på det ena eller andra sättet. Men jag tycker också att det är viktigt att vi är ett team, att de får känna sig delaktiga och inte att de hjälper till hemma, utan att vi hjälps åt. Små språkskillnader där, men jag tror att det påverkar hur de upplever att göra saker hemma. När vi hjälps åt och alla känner att de har ett ansvar för hur vi har det, tror jag att det blir roligare att fixa grejer, än om de hjälper mig för att jag kräver det. Att de tycker att det är roligt kan ju såklart också bero på att de fortfarande är små och inte har förstått att en ”ska” tycka att tex städning är trist.

Stora barnet älskar att organisera och sortera och plocka och fixa. Och nu senaste tiden har även lilla barnet, helt på eget initiativ, börjat ta efter. Och hon gör verkligen en insats. Häromveckan hittade jag henne när hon plockade ner tvätt från torkställningen och samlade den i en hög. Sen när vi skulle lägga undan den, bad jag henne ge mig grejerna. Och då nöjde hon sig inte med att rafsa ihop och ge mig plaggen, utan gav mig en strumpa och letade sen aktivt, helt på eget bevåg, efter den tillhörande kompisstrumpan. Prydliga par skulle det vara. Nästan lite extremt kan jag tycka.

Och jag skryter inte, för jag tycker inte att det är något att skryta om. Det skulle verkligen inte spela mig någon roll om mina barn var helt ointresserade av att sortera strumporna. Men det är viktigt för mig att vi alla bryr oss om hur vi har det och känner ett ansvar för det – eftersom det innebär att var och en samtidigt har en känsla och vetskap om att en kan påverka sin egen tillvaro och i det långa loppet att en har makt över sitt liv. Kanske låter långsökt, men en ska ju börja någonstans. Och dessutom har jag inte så mycket tid att städa och hålla ordning, så om vi inte ska behöva vada fram genom stöket, måste vi hjälpas åt.

När vi skulle iväg i morse blev det däremot lite stressigt. Jag var övertygad om att jag hade tvättat massor av barnens strumpor, men hade jättesvårt att hitta några rena. Senare hittade jag däremot en prydlig hög i ett hörn, efter 1,5-åringen som tydligen sorterat lite tvätt innan frukosten.

DSC_0092 (800x515)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s