Avslöjande: Skräckgenrens sanna inspiratör

Jag är ingen skräckfilmsfantast, tvärtom. Men jag hann ju se ett gäng i tonåren, om så bara för att få hångla. Och den återkommande grejen i läskiga filmer är väl det där monstret, som slås till marken, men gång på gång på gång reser sig upp. Hur en tror att det lyckliga slutet är nära, men så syns den rysliga besten för tusende gången resa sig ur skuggorna – och så är kampen igång på nytt.

Och ikväll kom jag på var den urspungliga idén till det där måste komma ifrån.

Trumvirrrrrrvel…… Ja, ni gissade rätt! Från nattning av en 1,5-åring! Precis.

Känner mig helt mörbultad efter att ha blivit klättrad över, fått hårtussar bortslitna, ögon nästintill utstuckna, halspulsådern så gott som huggen och revbenen – om inte brutna, så åtminstone runtskuffade en aning. Och när lugnet hade lagt sig och jag själv började sväva bort i en sömndimma ackompanjerad av båda barnens lugna snusningar, så såg jag plötsligt i ögonvrån hur någon reste sig över mig ur fotändan, med ett segervisst grin och ett stort MOHAHAHAHAAAAAA! Igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s