Vab=stresshantering

Tittar in för ett snabbt hej, så hej! Har haft en snorig och febrig 17-månaders nu i veckan, så fokus har legat där. Vilket jag till en början upplevde mig vara rätt dålig på. Inte dålig på att ta hand om mitt barn, men på grejen att vabba och göra ”ingenting” ihop med en gnällig liten hela tiden. Kanske hemskt att känna så, att bli uttråkad av att vara med sitt barn, men jag tycker samtidigt att det är viktigt att få säga att det faktiskt inte alltid är så jättekul. Igår förmiddag tyckte jag att det var alldeles kollosalt långtråkigt. Och jag är en människa som generellt inte kan ha långtråkigt eller vara rastlös, för jag hittar alltid på grejer att göra. Men det går ju inte med en sjuk liten.

Men så insåg jag vad det handlade om. Nej, inte att jag har ett tråkigt barn. Och nej, inte att jag ogillar att vara med mitt barn. Men däremot om min oförmåga att stanna upp och slappna av. För det brukar sällan finnas utrymme till det, det vet ju alla med småbarn. Och det blir ju inte enklare när en till stor del är ensam med ansvaret. Men när jag insåg vad min obekväma känsla handlade om och omfamnade den, blev det en helt annan grej. Det vände och jag kunde känna det fina i att göra just ingenting ihop, i att få pausa en stund och framförallt i att FÅ VARA MED. I allt. Vab måste vara bästa formen av mindfulness och stresshantering.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s