Ibland är det läge att vara tacksam

I vissa fall tycker jag att tacksamhet kan vara något negativt, då det kan göra att man fastnar och nöjer sig med något som är halvdant i stället för att sträva efter förändring och förbättring. Men ibland är jag enormt tacksam, som över att varken ha behövt förblöda eller dö när jag väntade och födde barn. Och över att dessutom ha fått två levande och friska barn.

Inte alls en självklarhet. Eller jo, i Sverige är det någorlunda självklart. I en grupp som jag umgicks med på kanske tio tjejer, som väntade barn samtidigt som jag var gravid med första barnet, föddes flera av barnen under ganska dramatiska omständigheter. Men alla barn och mammor överlevde och mår bra. Det är bara ett litet subjektivt exempel från min egen verklighet. Och själv hade jag två missfall innan första barnet. Jättejobbigt såklart, men inget som har gett mig bestående problem. Men, som Musikhjälpen nu uppmärksammar, är det för väldigt många kvinnor förenat med livsfara både att vara gravid och föda barn.

Så mycket som varannan minut dör en kvinna i samband med graviditet eller förlossning. Värst drabbade är unga tjejer mellan 15-20 år. Och 50 000 kvinnor dör varje år till följd av osäkra aborter. Och nej, det är ju inte här hemma det sker i första hand. 99 procent av alla dödsfall sker i låginkomstländer. Inte alls okej. Helt jäkla sjukt ickeokej.

Därför tycker jag att det här förtjänar all spridning. Både som en viktig fråga att prata mer om och som en viktig grej att stödja ekonomiskt om man känner för det. Även några få kronor spelar roll. 100 kronor kan räcka till exempelvis medicin som förhindrar förblödning vid 100 förlossningar och 50 kronor kan räcka till ett års förbrukning av p-piller. Här är lite mer info om hur insamlingen går till!

Sen menar jag inte att vi för den sakens skull får vara alltför tacksamma och glömma bort att diskutera den svenska förlossningsvården. Bristen på barnmorskor och deras enormt tuffa arbetssituation ska självklart uppmärksammas den med!

förlossn (800x621)

Jag trodde givetvis att jag skulle dö. För helt ärligt, det är inte särskilt romantiskt och vackert att föda barn. Det är ett blodigt och kladdigt helvete. Men jag befann mig aldrig i verklig livsfara. Och jag överlevde och är galet tacksam för det. Och för de där små som kom ut tillslut. (Och ja, jag gjorde bilden svartvit för att bespara er lite av verkligheten.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s