Här är JAG! och lite reflektioner kring mode och feminism

Jag har, som bekant, ingen modeblogg. Och jag gör vanligtvis inga ”Dagens” så här ser jag ut idag. Till stor del för att jag är kluven och mestadels negativ till grejen med att göra ett inlägg enbart om mitt utseende. Och visst, kläder är ju i huvudsak ett stycke tyg att ha på sin kropp för att slippa frysa och för att det inte är socialt accepterat att traska runt naken i samhället. Men kläder påverkar ju väldigt mycket, som hur en rör sig och hur en uppfattas av sin omgivning. Och även utan det yttre bemötandet som en kan få kopplat till sina kläder, som komplimanger eller rynkade näsor, så gör kläderna att jag känner mig på ett visst sätt. Beroende på material och färger och vad de olika plaggen symboliserar för mig. Ett gammalt plagg som påminner om en annan tidsepok ger såklart en annan känsla än ett par träningstights. Och det tycker jag är kul. Som bekant gillar jag även kaffekoppar. Och jag tycker om musik. Och jättemånga andra delar av livet. Och jag brukar gärna matcha dessa olika gillanden med varandra. För faktiskt, vissa tröjor passar galet mycket bättre ihop med en guldkantad kopp, än andra. Och det blir lite som en lek, som att klä ut sig och spela teater. Och det kan ju låta negativt, att spela teater, en ska ju vara sig själv. Men jag tycker inte att det ena behöver utesluta det andra. För en är ju människa. Och det jag så lyckligt kom på när jag blev typ över 25, var att jag som människa inte måste välja en grej att gilla, inte måste välja en stil eller en väg eller ett sätt att vara på, utan att det är helt okej att vara en motsägelsefull röra och mix av intressen och färger och klädstilar och kaffekoppar i skåpet.

Så eftersom jag tycker att det är kul och en rolig del av livet och eftersom ni som läser min blogg gärna vill att jag ska synas i den också, stämmer det? Så tänker jag att jag kan få göra det lite mer. Även sådär utan direkt anledning. Typ, så här är jag idag. Osminkad och fasligt glad i mina rosa dojor. Annars blir det lite som när jag först upptäckte feminismen i mina sena tonår, att ”aha okej det här vill jag agera utifrån och stå för, men oj då får jag visst inte raka benen och inte göra si och inte tycka så, också, för då är jag en svikare eller något sådant”. Men jag gillar ju att ha lena ben, så det blir ju inte bra. Då blir ju feminismen och allt det bra som följer med den, bara ytterligare en massa krav på hur en ska vara, göra och se ut eller inte se ut. Jag gillar kläder, också. Sen gillar jag inte att vara passiv och stå och pluta med munnen, så det lär jag inte göra här heller. Men att få synas och vara och göra som en vill, det är ju en del i att ta för sig. Och jag är trött till tusen på att höra att jag tar för mycket plats. Så hej, här är lite mera jag idag!

jag 8 (2) (329x800)jag 5 (2) (347x800)jag 55 (332x800)jag 4 (352x800)

I kläder som gör mig glad. Med skor från Vagabond, att traska snabbt till datorn i, efter lämning av barnen. Tights från H&M, som är sköna att sitta still och jobba i. Ett leopardlinne, som jag har bytt till mig på en klädbytardag och som får mig att känna mig som att jag har något mycket rivigare på mig än bekväma myskläder. Och min sjukt praktiska, vattentäta chockrosa klocka, som en till och med kan djupdyka med, men det har jag inte gjort, men jag tajmade förlossningsvärkar med den i duschen när lilltrollet föddes. Japp, det var mitt första modeinlägg(?).

4 thoughts on “Här är JAG! och lite reflektioner kring mode och feminism

  1. Åh vad kul Anna! Ja det är klart att vi vill se mer av DEJ i DIN blogg 🙂 Älskar dina härliga rörliga ”outfit bilder”, blev alldels glad av dem! Håller med dej till 110 procent att kläder verkligen kan förändra ens humör, jag känner mej ibland lite löjlig som kan byta tröja 2-3 gånger på morgonen även om jag inte ska nånstans speciellt. Men kläder påverkar helt klart hur man känner sej!

    • Tack 🙂 Ja och det är ju en kul och kreativ del av livet att leka med färger och former och material. Sen vill jag inte utseendehetsa, så jag blir lite kluven. Men det är ju så livet är – det är ju inte svart eller vitt, utan mer ”å ena sidan och å andra sidan”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s