Ja, jag går genom eld och vatten (läs: kräks) för dig!

blomster2011 (800x531)

Bloggande blir ju ett urval av ens verklighet. Mycket praktiskt. Plocka fram godbitarna och sudda bort några skavanker. Därav den två år gamla sommarbilden. Skulle jag skildra det senaste dygnets verkliga verklighet i bild, skulle jag antagligen förlora samtliga läsare.

Ett av mina absoluta skräckscenarier det senaste året, själv med två små, har varit vinterkräksjuka, varpå vi har överkonsumerat handsprit, vänt i dörren till förskolan i panik, svalt hela vitpepparkorn i mängder (det sägs funka). Och vi har klarat oss ganska så bra genom vinter och tuffa tider. Men. Första dagen på sommarsemestern, första vilodagen på evigheter. Givetvis. Då slår den till. En vecka in i juli. Vinterkräksjukan.

Det går oftast bra att vara ensamförälder. Inte så bra går det när 1-åringen har kräkts ner hela (min!) stora säng, som inte var preparerad med plastad frotté, mitt i natten. Stackars liten såklart. Men för att fokusera på det praktiska – helt omöjligt att styra upp infernot själv, tänkte jag. Så, jag försökte ringa min vän, som inte ens har barn. Men där mitt i natten tänkte jag att hon nog skulle veta vad jag skulle göra. Hon är en mycket klok vän. När jag inte hade fått tag i henne, tog jag ett inte så djupt andetag(stanken!). Sen överträffade jag mig själv i multitasking, effektivitet och positivt och lösningsinriktat förhållningssätt (Ja anställ mig!).

Sammanfattning i korthet: Duschar barn, duschar mig, duschar barn igen, duschar mina tår. Placerar barn på ren handduk. Röjer. Snabbt snabbt till tvättmaskinen. 1-åring ylar och kryper panikartat efter. Var finns de svarta sopsäckarna?! In med resten där. Blir djupt religiös och tackar gudar från alla religioner för tvättbar bäddmadrass! Håller 1-åring med högerarmen, fångar kräkningar med vänsterhanden, torkar spyor med strumpan. Tröstar. Till duschen(igen). Osv osv osv. Alla rena(igen). Sätter 1-åring i lekhagen. Ringer Vårdguiden. Rotar runt och letar och tömmer skåp och svär och vänder på lådor och hittar vätskeersättningen. Nej, för vuxna.  Rotar runt och letar och vänder på lådor och hittar den för barn. Till tvättstugan, här krävs större resurser än min maskin, bokar första morgonpasset(Brukar vara fullbokat. Tack för semestertider och morgontrötta grannar), bäddar rent och tröstar övertrötta barnet, som nu är väldigt blek om nosen. Vätskeersättning? Nej. Vatten? Nej. Blåbärssoppa? Nej. Ammar lite grand(tur vi inte lyckats sluta). Somnar i en hög. Vaknar med spya i håret. Tänker att jag har världens finaste barn. Tänker att kärleken är ologisk och störst av allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s