Knip käft om du inte känner till sammanhanget

image

DN söndag 19 maj

Visst känner jag igen mig i ovanstående skämtteckning. Många känner nog igen sig. En kanske drar på mungiporna och kanske även får sig en tankeställare. Jag själv har aktivt minskat mitt mobilanvändande när jag är med barnen och det kräver ibland en lite pinsam ansträngning.

Men. Jag är nästan alltid med barnen och jag har jobb att sköta och en vardag att koordinera och busstider att kolla upp osv. Och jag har även ett behov av ett socialt liv, av att någon gång på dygnet ha kontakt med vuxna människor som inte i första hand ser mig som mamma Anna, utan ser mig och allt annat jag är och bryr mig om. Senaste året har jag jobbat och tagit hand om barn. Dygnet runt. Utan sms, mejl i mobilen och sociala medier hade jag inte haft förståndet i behåll. Jag hade heller inte kunnat försörja barnen och mig om jag inte hade kunnat jobba via mobil och dator.

Så. Kan folk sluta döma föräldrar som fipplar med mobilen?! Visst finns det forskning som visar på negativa konsekvenser för barnen om föräldern aldrig har fullt fokus på dem, utan alltid sneglar på telefonen och väljer den framför barnen. Men ungen i vagnen framför den smsande mamman kanske sover. Tar ett snarkande barn skada av att föräldern smsar eller uppdaterar fb eller babblar en stund i mobilen? Och även ett vaket barn står väl ut med att bli åsidosatt en stund. En stund. Ibland. Ingen gång i historien har väl barn kunnat få 100% fokus dygnet runt.

Den som sneglar snett och surt och skuldbeläggande eller till och med påpekar att en förälder borde kolla mer på ungen och mindre på mobilen, borde tänka en extra gång. Hur många föräldrar väljer mobilen framför sina barn mer än ibland. Ibland, som när en måste kolla busstiderna eller kanske svara på ett jobbmejl på bussen hem – för att sen kunna fokusera fullt ut på barnen resten av kvällen. Eller för att läsa det där smset från vännen som ger energi nog att laga middag, byta bajsblöjor och dansa små grodorna resten av kvällen. Ja samtidigt.

Det här gäller inte bara mobiler och datorer, utan föräldraskap i allmänhet. Det är så lätt att ha åsikter om andras föräldraskap och allra helst mammors. Men den som inte känner till sammanhanget bör knipa käft. Eller hjälpa till. Underhåll ungen i vagnen en stund där på bussen, så föräldern kan få fem minuter att fippla med mobilen och sen bli en bra mycket bättre förälder efter den där minipausen.

Hur hanterar ni mobil och barn?

Postat med WordPress för Android

7 thoughts on “Knip käft om du inte känner till sammanhanget

  1. Spännande inblickar i mammalivet. Har själv inte barn och har aldrig reflekterat över mammors mobilanvändande och undrar lite vem det är som klagar? Okänt folk på bussen? Eller bloggare, insändare, allmänna debattörer? Vänner och bekanta?

    • Jag upplever att det dyker upp kritik från lite olika håll. Som i skämtteckningen från DN häromdagen eller idag (också i DN) på sid2 i Stockholmsdelen där Birgitta Sundling skriver väldigt sorgligt om en pojke på pendeltåget, som inte blir sedd av sina föräldrar och som inte lyckas få kontakt med sin mobilsurfande pappa. Ja, inte bra att inte se, höra eller bekräfta sina barn. Men faktum kvarstår fortfarande att hon inte har en aning om vad som händer sen eller vilken uppmärksamhet pojken får resten av dygnets 24 timmar. Kritiken kan också komma genom en sur min eller kommentar på bussen och insändare tror jag mig ha läst vid flera tillfällen. Sen tycker jag som sagt att det är bra att reflektera kring sitt mobilanvändande när en är med sina barn och visst kan det säkert påverka barnen negativt, men det är skuldbeläggandet jag vill åt – där en drar snabba slutsatser utan att känna till sammanhanget.

  2. Hej Hej 🙂
    Jag förstår vad du menar. Men mer råkat ut för det innan jag hållt på med min mobil har en o annan tant och eller farbror sagt ”såå trevligt att se en mamma utan mobil i handen eller vid örat” detta oftast precis innan jag måste verkligen ringa eller kolla klockan. Har faktiskt i detta fall bett om ursäkt för att jag tyvärr måste ringa ett samtal. Och då fått ett lite anngen snett leende eller oj förlåt då… Men jag hade ju inte ens behövt bett om ursäkt. Annars så försöker jag väl att inte hålla på allt för mycket med den eller plattan/datan. Men ibland kan man behöva den där lilla pausen att tänka på annat stänga av från verkligheten. Men sen är de ju på ett helt annat sätt man är tillgänglig och annat sätt man jobbar nu mer. Och tiden det tar att få iväg det där mailet smset eller ringa de där samtalen är ju egentligen bara en bråkdel av den tiden man spenderar med barnen. Sen tror jag att det alltid kommer vara de som dömer på ett eller annat sätt och att det just nu är den generationen som inte vuxit upp med mobiler internet osv som ser de mer än vi som vuxit upp med det. Och samtidigt så tror jag att när man verkligen får den där blicken eller höra komentarer om vad man gör och att man börjar fundera på hur ofta det egentligen händer så blir man samtidigt lite bättre på att inte göra det allt för ofta. 🙂

    • Såklart kan det vara bra att få sig en tankeställare ibland. Men jag tycker verkligen inte du ska be om ursäkt för att du måste eller helt enkelt bara vill ringa…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s