Sitt still och var tysta!

Jag har ju tidigare deklarerat att jag vill ha riktigt skitjobbiga ungar. Jag står fortfarande för det resonemanget. Men ibland alltså. Ibland skulle jag vilja ha barn som sover på natten, sitter som små ljus vid matbordet, inte lägger äggröra i mina skor, inte drar med smöriga fingrar i mitt nytvättade hår, inte hänger i mina byxben när jag panikartat försöker ordna allt de önskar mellan himmel och jord. Barn som sitter still, ler vänt och säger ”Javisst rara mamma”. Tacka vet jag 1800-talets uppfostran.

Såklart inte. Men ibland känner jag så. Sitt bara still och vet er plats och håll tyst och var lite tacksamma!

Någon som känner igen sig?

Nu tar jag ledigt från datorn resten av dagen och går ut med den där minsta, vilda och idag fruktansvärt missnöjda ungen.

2 thoughts on “Sitt still och var tysta!

  1. Oh ja vad jag känner igen mig.
    Jag är superglad att mina två små har ärvt mitt humör och biter ifrån ordentligt när de är missnöjda. Lite jobbigt bara att det ofta är _JAG_ som drabbas av det. Men det är ju bara att bita ihop och tänka att det kommer hjälpa dem att klara sig genom livet. :)) Det är iaf vad jag försöker intala mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s