Jag och mina koppar

koppar i skåpet (800x536)

Få materiella ting gör mig så glad som koppar. Kaffekoppar. Moccakoppar. Tékoppar. Små koppar. Stora koppar. Mellanstora koppar. Pyttesmå koppar. Koppar i alla regnbågens färger och koppar med guldkant och koppar med blommor och kantstötta koppar och även en och annan mugg. Jag är fånigt förtjust i koppar. Och jag blir alldeles sprallig ända ner i tårna när det vankas loppis, kopparnas Mecka. Jag kan riktigt fantisera om långa loppisturer ute på landsbygden med dammiga vrår och hur den står där mitt i röran – den perfekta koppen. Jag har inget emot nya koppar heller för den delen, men nykonsumtion känns inte lika charmigt varken för miljön eller plånboken när en redan har ett överflöd.

Och det är något visst med en loppiskopp. Tänk hur många händer som har kupat sig runt den. Unga händer. Gamla händer. Tänk hur den har suttit där mitt i förtroliga samtal, hur någon glädjetår och kanske någon sorgetår har trillat rakt ner i det sköra porslinet. Tänk hur den har rest. Kanske tillhörde den någons första servis i det där första hemmet så fullt med förhoppningar, kanske var den en present, kanske hade den en gång en koppkompis som stod på samma hylla, men blev slängd i golvet, kanske skar sig någon på skärvorna, kanske gjorde någon en mosaiktavla av skärvorna, kanske fick någon tavlan i present och tog med sig den när hen emigrerade till andra sidan Atlanten eller kanske är den köpt på Konsum för en femma av en tant som hade en sur gubbe hemma som inte ville dricka ur en kopp från Konsum. Varje kopp bär på en liten historia och fylls hela tiden på med nya berättelser.

kopp marin 3 (564x800)

En Dagens

Jag kan ha ett helt sjå att välja kopp. Men trixet är att hitta känslan. Dagens känsla, dagens tema, som kan få gå igen i både kläder, musik och valet av kopp. En grådaskig dag blir så väldigt mycket härligare om en tänker att det är som i en film – i film har ju även det lite sjaviga och grå ofta en viss charm och romantiskt skimmer. Sen är det inte som att det alltid finns tid, snarare som att det aldrig finns tid, att bygga upp ett helt matchande sceneri i vardagen, men även ett par smutsiga mjukisbyxor ger en viss känsla som går att matcha med en specifik kopp – eller där passar det nog bättre med en mugg. Men det måste inte alltid vara stilrent. Det kanske är just en dag i trasiga brallor som behöver en kopp med guldkant allra mest. En sådan dag kan behöva just det där lilla extra, lite volang och guldskimmer.

moccakopp (800x531)

Men mest betydelsefulla är nog koppar som den här lilla moccakoppen, som jag har fått av min mormor. Att det är just mormors händer som har kupat sig runt den och att det är just på hennes hyllor den har huserat under alla år, gör den liksom extra speciell. Sen att en får slänga sig med adjektiv som ”Bedårande!” när en ser den, gör ju bara saken bättre.

 

 

 

3 thoughts on “Jag och mina koppar

  1. Nej, jag är inte anonym, jag är Ingrid, fattar inte riktigt hur jag ska handskas med datorn. Vad Åse och du är lika på just den bilden.

  2. Pingback: Och så gick vi på loppis | Ms Octopussy

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s