Barnkalas och skit inte bara i hörnen. Hur hittar ni balans?

För ett par veckor sedan, innan jag var lite ledig, kunde jag lätt klara mig på två timmars sömn flera nätter i sträck och allt innan 03.00 var tidigt sänggående. Men under resan testade jag att lägga huvudet på kudden. Det, tillsammans med avståndet från kaffebryggaren, fick autopiloten att stanna och jag började för första gången på tio månader uppleva sådana där ovanliga tillstånd som trötthet och avslappning. Det vore så trevligt att lyckas hålla kvar lite av det där. Men det är tamejtusan det svåraste. Det är så mycket jag vill göra. Och så mycket jag behöver göra. Och när jag nu har lite nyvunna krafter känns ju allt möjligt. Men en och två och tre möjliga saker grötar lätt ihop sig till ett panikartat stresskaos klockan 4 på morgonen. Så frågan är hur en bäst kan sålla, vara effektiv i det en företar sig och lyckas njuta längs vägen.

Nu har jag varit hemma snart fyra dygn och redan tackat ja till mer jobb (roliga sådana), varit på mitt första styrelsemöte i Föreningen Media (kolla in vettja, om du jobbar med mediegrejer), planerat tre firanden under en vecka av stora barnet som blir 4(!) i morgon, pyntat hemmet med indiska resminnen och ska just steka pannkakor till morgondagens tårta a la Pettson&Findus. Det låter inte som att vågen av avslappning flyter så bra.. men jag har faktiskt resonerat och tagit varsamma beslut längs vägen. Kompromissat.

– Ja tack, mer jobb om jag får en senare deadline.

– Ja, jag gör en liten pannkakstårta till födelsedagen, men bakar inte egen tårta till släktkalaset.

– Och ja, vad kul med första barnkompiskalaset, men bara för fyra kompisar. Och ja, deras föräldrar får gärna komma och känna sig som hemma, men jag tänker strunta i att de kanske bor i fina, välstädade villor med köksfläkt och inte en köksventil som ser ut såhär:

IMAG1860 (483x800)

Varför är det bara min ventil som är alldeles kletig med damm efter typ två dagar? Vad säger det om Feng Shuin här egentligen?

IMAG1862 (451x800)

Bana plats till bordet ska jag i alla fall göra. Åtminstone för alla barn. Prioritering.

Good enough och kompromissande har jag ofta betraktat som fulord. Ord som betyder grådaskigt när en kan ha det guldskimrande, ord som betyder lagom när en kan få det maxat till tusen, ord som betyder lite grand när en kan få så mycket mer. Men så fattade jag plötsligt att det är genom att släppa en del grejer, som en kan få de andra fullt ut. Sen har det däremot blivit lite snett åt andra hållet – att det mesta blir halvdant för att det ska bli något alls. Men det beror ju också på vad en betraktar som halvdant.

Grejen kanske är att välja vilka få delar av livet som en inte kan kompromissa med, vilka områden som en vill ge allt inom och njuta maximalt av. Svårt bara, att välja. Men med barn finns det ju i alla fall ett givet område. Men finns det plats för fler? Och går det att njuta till fullo av sina barn om en inte samtidigt får utrymme att förkovra sig i andra egna intressen? Jag tror på en kombo av några väl valda karameller ur den där godispåsen som kallas livet.

Nu efterfrågar jag era tips. Jag skulle gärna vilja få ihop en liten tipslista att publicera här – hur gör ni för att hitta balans och njuta av livet helt och fullt, maxat, till tusen, som grädden på moset, för att både ha kakan och äta den?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s