Min son ska bli glad att kallas fitta

Jag lyssnade på delar av Karlavagnen i P4 igår kväll. Det pratades om hat mot kvinnor som tar plats, som en del av debatten efter Uppdrag granskning förra veckan. Jag tänker på det här med att ta plats. Hur svårt det har varit många gånger, för mig och mina vänner och andra runt omkring. Samtidigt som vi är personer som ofta anklagas för att ta för mycket plats.

Jag tänker på vad vi har tampats med i klassrum, på arbetsplatser, i relationer, på krogen och i sängen. Jag tänker på män som har tagit någon i häcken, som har haft sex med någon som gråtit, som har slagit, som har klätt sig i slipsar med inbyggd musikfunktion bara för att vinna lite uppmärksamhet från de kvinnor som stod i centrum på mötet. På män som har sparkat, som har spottat och som har tryckt ner – och  som har hatat att det inte har hjälpt, som har hatat att det inte har blivit tyst.

Jag tänker på hur vi har kallats hysteriska, anklagats för att skrika och hur vi säkert hade bränts på bål för länge sen om vi hade levt några sekel tidigare. Och jag tänker på männen som har rättfärdigat. På honom som ju bara ”höjde rösten” för att han var tvungen med alla hysteriskt skrikande och kacklande kvinnor runt omkring. På honom som ju inte förstod att hon inte ville ha sex trots att hon grät. På honom som trodde att alla ville ha honom. På honom som ju var så trängd av kvinnan som tog plats, att han var tvungen att slå.

Och jag tänker på hur läskigt det är att vara mamma till en dotter. Jag vill inte att hon ska behöva skrika sig hes, som vi har behövt göra. Jag vill inte att hon ska kallas hysterisk när hon driver en fråga, argumenterar för sin sak eller testar gränser. Jag vill att hon ska testa gränser utan att någon trycker till henne som svar. Jag vill att hon ska ta för sig, utan att någon ser det som ett okej att ta sig friheter med henne. Jag vill inte att hon ska vara passiv och vänta på att eventuellt få det hon vill ha. Jag vill att hon ska våga kasta sig ut i livet, ta för sig och njuta – och det med samma utrymme som min son. Och jag vill att hon ska kunna göra det, utan att behöva kämpa så för sin rätt till det.

Jag tänker också på hur läskigt det är att vara mamma till en son. Nästan ännu läskigare. Jag vill inte att han ska känna sig skrämd när en kvinna tar för sig, jag vill inte att han ska känna sig hotad och tvungen att med alla medel slå tillbaka för att tysta och ta tillbaka den del av utrymmet som inte ens var hans från början. Jag vill såklart att han ska ha samma förutsättningar att göra sig hörd och ta för sig och njuta av livet, men inte så att det kostar någon annan livet eller njutningen eller den personens del av utrymmet. Och jag vill också att han ska få söka tröst och vara sårbar utan att bli kallad svag och andra skällsord, som fitta eller helt enkelt kvinnfolk. Och om han blir kallad det, vill jag att han ska säga ”Jamen tack!” För jag vill att han ska fatta att en fitta är något bra, det var ju ur en sådan han föddes.

Jag vill att båda mina barn ska ta plats. Att de ska argumentera och diskutera och höja rösten och säga emot och stå på sig och framföra sin åsikt.

Jag vill ha riktigt skitjobbiga ungar.

One thought on “Min son ska bli glad att kallas fitta

  1. Pingback: Sitt still och var tysta! | Ms Octopussy

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s